Idrott, pengar och politik

Sverker Lindström
Det är alltid samma debatter, men förevändningarna skiljer sig åt. Nu hör idrott och politik åter ihop, Kina fördöms för övergrepp i Tibet och OS bör bojkottas. USA bojkottade olympiaden i Moskva en gång, amerikanska sprinterkungar höjde knutna nävar mot den egna imperialismen en annan gång. 1936 såg Hitler till att idrott och nazism hörde ihop under Berlinolympiaden. Det ligger i själva tanken, den olympiska. Den är ett typiskt 1800-talspåfund om förbrödring över nationsgränser, i en tid när nationens helighet gjorde krigen modernt besinningslösa. Då var kraven på amatörism och kroppslig renhet höga och stora. Ja, utformade så att bara de verkligt förmögna kunde bli idrottare, visar Sverker Lindström i sin bok Det stora sveket. Den handlar om hur lätt det varit att förena idrott med diktatur. Idrott är politik. Det är rubriken till första delen av Lindströms bok fast och ämnet introduceras med berättelsen om skofabrikörerna Dassler i Tyskland, två lyhörda gossar som förenade politisk opportunism med affärssinne, en vanlig begåvning bland många entreprenörer. Den sagan var början till Adidas och Puma, och så bevisas också att idrott och pengar hör ihop. Däremot berättar Lindström ingenstans om idrott och alkohol, vilket är det tredje, mindre ädla sambandet.Bokens andra del bevisar att Kina är en diktatur som kombinerar ultrakapitalism med nationalistisk kommunism. Det är kanske inte så uppseendeväckande nytt. Det är ett Kina med imperietankar som nu vill hylla sig själv med olympiska triumfer. De komiska marionetter Kinas ledning skickar fram för att läsa fördömanden efter standardformulär inför världspressen gör inte saken särskilt svårtolkad. Reinfeldt rapporteras ha resfeber inför sitt besök i Kina och undra på. Ställer man färden till världsmarknadens allra heligaste kan tunghäftan komma av sig själv när man värnar om exportutsikterna. Och sponsorerna, de stora multinationella, tar på sig sin allra stelaste oförståelse inför kritiken. Massakrer, förtryck och övervakning har väl aldrig hindrat affärerna hittills, så varför just nu? Lindström slår fast att Kina inte uppfyller IOK:s krav för att arrangera olympiska spel. Bra så, men hur många diktaturer har inte IOK förgyllt sedan 1900-talets början med sina arrangemang? Stadgarna är väl en dekoration, precis som de vackert sammanbundna ringarna. Som antingen ska tolkas som evig förbrödring eller evig fastlåsning. Bokens omslagsbild visar det senare: fem handklovar, vackert arrangerade i olympisk enighet.