Fysiskt manifesterar sig Konstmuseet i norr än så länge bara i en logotyp som ungefär ser ut som en brun sol.
Gemensamt tillsatte Kiruna kommun och NLL en miljon kronor tre år i rad för att få igång verksamheten. Målsättningen var att man efter periodens slut skulle ha kommit fram till en permanent lösning, men någon sådan finns ännu inte. I början av det här året beslutade museets styrgrupp att förlänga projektet två år och utöka budgeten med en miljon kronor.
Resurserna har lagts på konstutställningar och olika pedagogiska projekt. Tro, hopp och kärlek är ett av dessa projekt. Systrarna Victoria och Agneta Andersson som ingår i konstnärsgruppen Koncentrat från Kiruna har skapat en utställning bestående av konstverk från Kiruna kommuns stipendiatsamling som har turnerat i länet, detta för att framför allt yngre människor ska få en möjlighet att bekanta sig med konsten. I anslutning till den ambulerande utställningen har de besökt högstadieskolor där elever har fått tillverka sina personligt utformade tygmärken med hjälp av en datoriserad broderingsmaskin. När Kuriren träffar dem befinner de sig i Råneskolan. Efter att ha bevistat skolor i länets samtliga kommuner kan Victoria Andersson uttyda vissa gemensamma nämnare i elevernas skapande.
- Många längtar ju bort. Man vill resa, man börjar fundera på vad man vill göra när man blir stor, det är mycket funderingar kring det. Men det kan också handla om ganska små saker, om familj och vänskap. En del har längtat efter ett husdjur. Så det är från det lilla till det stora, säger hon.
Det är många flickor i klassrummet. Enbart flickor faktiskt.
- Det har varit efter intresse. Det har varit killar med, men majoriteten är tjejer. Många killar har däremot gått omkring här och varit nyfikna på maskinen, och bett om att få brodera sina kepsar, säger Victoria Andersson.
Därmed når inte den pedagogiska verksamheten dem som står längst bort från att utveckla ett konstintresse, men Victoria Andersson poängterar att det också är viktigt att rikta in sig på de elever som har ett intresse men inte några möjligheter att odla det.
- Har man ett genuint idrottsintresse brukar det finnas turneringar, det pågår saker, men de som är intresserade av konst - alltså skolorna åker ju inte ens på utställningar. Så det är ju kul att de kan få någonting också.
I dag är det vernissage för Tro, hopp och kärlek på Konsthallen. På väggarna hänger konstverk av bland andra Lars Lerin, Ragna Berlin och Tommy Mäkinen. Som länskonstkonsulent är Bengt Frank koordinator för Konstmuseet i norr. Hans uppgift har bland annat varit att kvalitetssäkra museets verksamhet ute i kommunerna. Tillsammans med reklambyrån Helikopter har han tagit fram museets grafiska profil. Han har dessutom skött museets webbsida, kallat till möten och övervakat budgeten. Labyrint heter ett annat projekt som ingått i museets verksamhet. Konstnärerna Dan Lestander och Klas Hällerstrand har arbetat med skolelever som "själva ska ta makten över den konstnärliga processen". Detta ska resultera i en lärarhandledning med samtidskonsten som verktyg för lärande. Ett annat projekt heter Spets, och inbegriper olika konstnärer från Barentsregionen. Kunskapsmässig spridning av den regionala konsten har Bertil Sundstedt stått för, han har turnerat i länets kommuner med föreläsningar om norrbottnisk konsthistoria.
- Det som har varit svårast när man vill landa i ett länskonstmuseum i Kiruna är ju flytten. När det här startade sade den förra kulturchefen på landstinget, Majlis Granström: Låt oss inte stirra oss blinda på en byggnad, nu startar vi verksamhet i stället. Och det är ju smart, det kan ju hända att det är det som blir ett länskonstmuseum, det är bara turnerande visningar istället för just ett hus. Men det har ändå funnits där, att landa med en byggnad, säger Bengt Frank.
Landstingets kulturchef Elisabeth Lax säger att det ännu inte finns något beslut kring byggnadsfrågan, och att bollen för tillfället ligger hos Kiruna kommun.
- Det är otydligt hur de ser på saken, säger hon.
Kirunas kommunalråd Kristina Zakrisson tycker inte att själva byggnaden har så stor betydelse för tillfället, hon vill hellre fokusera själva verksamheten, hur den ska organiseras och finansieras. Snart ska hon ge sig ut på en liten turné och besöka andra län som har länskonstmuseum för att se hur de har löst frågan. De ska till exempel till Kalmar. Varför man ännu inte har kommit fram till någon permanent lösning törs hon inte svara på. Att flytten skulle ha något med saken att göra vill hon inte säga - svårigheten består snarare i hur det hela ska planeras, så att konsten blir tillgänglig för så många som möjligt - vilket inte är det lättaste i ett så stort län.
- När vi bygger nytt har vi möjligheten att samrodna, och samla alla kulturaktiviteter, ungefär som i Luleå med ett Kulturens hus. Då kan vi få en fin och modern byggnad, säger hon.
.