Och det som svallar från Paris, Wien, München, Barcelona och Helsingfors är kulturhistoria, elegant förpackad. Dialogen mellan författarna fungerar som välformulerade miniessäer om litteratur, konst, filosofi och arkitektur.
Samtalet interfolieras av citat från författarnas egna böcker och från favoritförfattare som Baudelaire, Walter Benjamin (som båda har översatt), Bertil Malmberg, Vilhelm Ekelund, George Orwell, Edith Södergran, Friedrich Nietzsche och många andra.
Hallberg och Wijkmark har mycket gemensamt, de har båda bott utomlands i åratal, Hallberg är berlinare sedan 80-talet, Wijkmark har vistats länge i Paris och München. De europeiska storstädernas mäktiga kulturarv har präglat deras liv och värderingar, och inte oväntat kritiseras det historielösa effektivitetstänkandet i samtidens Sverige:
"Det är ju otroligt att man måste spara i de här så kallade mjukdelarna, gamla handikappade, kultur, skola, universitet - det är inte så viktigt, utan man måste prioritera tillväxten, näringslivet, teknologin, exportindustrin. Det är en oerhört primitiv människosyn." (Wijkmark)
Bymentaliteten gisslas. Den lilla byn skapar trångsynta, tigande människor, man ska ha bott i byn i sex generationer för att accepteras, och alla vet precis vad som gäller. Men i en storstad är friheten större, ständiga möten med främlingar stimulerar och språket utvecklas, hävdar författarna.
Och landet Sverige känns nog också som en by för Wijkmark och Hallberg, som har de vida vyerna, behärskar de stora språken, har läst alla betydande författare och ser von oben på mediebruset, populärkulturen, ja kanske på det mesta som "vanligt folk" sysslar med. De är eniga om i stort sett allt, deras samsyn blir i längden en smula påfrestande, lite bråk skulle ha friskat upp framställningen.
Så visst irriterar jag mig på de här snobbiga skönandarna. Men samtidigt är det en utmaning att läsa den här boken, den ställer stora krav på läsaren och den lockar den ambitiöse att fördjupa sig i de skrifter som diskuteras. Och jag får lust att läsa de båda författarnas egna böcker, som till exempel Wijkmarks Da capo och Sveaborg och Hallbergs Flanörens blick och Grand Tour.
Särskilt intressanta fann jag de sista kapitlen som utspelar sig i Helsingfors. Wijkmarks beskrivningar av finsk historia och finlandssvensk litteratur är mycket läsvärda. Han föreläser som en vältalig och lärd gammal lektor i svenska och historia, och jag lyssnar gärna till hans lektioner.