I, robot

I, Robot
Filmstaden
Regi: Alex Proyas
Manus: Jeff Vintar, Akiva Goldman ? inspirerat av Isaac Asimovs noveller
Foto: Simon Duggan
Musik: Marco Beltrami
Skådespelare: Will Smith, Bridget Moynahan, Chi McBride, James Cromwell, Bruce Greenwood, Alan Tudyk, med flera

Kultur och Nöje2004-08-04 06:30
Rolf Nilsén
Isaac Asimov (1920 ? 1992) var en sovjetfödd amerikansk biokemist och författare, som kom att bli ett av de mycket stora namnen inom science-fiction genren. Han skrev otaliga böcker (inte mindre än 265 fackböcker samt ett fullständigt oräkneligt antal romaner; inte enbart inom sf-genren, och även hundratals noveller) och tycks också ha varit en svårt excentrisk personlighet, som hade inrett större delen av sin etagevåning intill Central Park i New York med arkivskåp och konstant hade jalusierna fördragna så att han arbetade i lysrörsljus. När hans fru lyckades få med honom på en kryssning till England medförde han flera skrivmaskiner och planerade att stanna kvar i hytten hela tiden för att skriva. Hustrun lurade dock i väg honom till monumentet i Stonehenge, varifrån Asimov misslynt återvände och konstaterade att ?det såg ju ut exakt som på alla bilder i böckerna?.<BR>Asimov var pionjär med att skriva om robotar och hans bästa alster inom den avdelningen samlades 1950 i boken Jag, robot, där han förändrade den dittillsvarande synen på roboten som ett slags mekanisk människa. Det var Asimov som skapade robotologins tre lagar, som går ut på att en robot inte får skada en människa eller tillåta att hon kommer till skada; att en robot måste lyda alla mänskliga befallningar så länge de inte strider mot den första lagen, och att en robot måste värna sin egen existens så länge detta inte strider mot den första eller andra lagen.<BR>Och detta är i stort sett vad som återstår av Asimovs originalmaterial, när man nu har stuvat ihop en futuristisk actionthriller ?inspirerad? av hans noveller. Resten är ihopvärkt av manusförfattare som mest har ägnat sig åt specialeffektsmässiga stilövningar, med Will Smith som stjärna i en berättelse som har ungefär lika mycket med framtiden att göra som Jönssonligan har att göra med FBI:s lista över USA:s tio farligaste brottslingar. Visserligen åker Smith, i rollen som polisen Spooner, omkring i strömlinjeformade bilar som oftast också är kapabla att köra sig själva och tillgodogör sig en hel del annat som har tagits fram i teknologiväg året 2035, när handlingen utspelar sig.<BR>Men: det känns ändå aldrig som så särskilt framtida. Mera då som vilken actionthriller som helst.<BR>Polisen Spooner är skeptiskt inställd till de robotar som förekommer i hans vardag. Och när en av robotarna begår ett mord, varefter en hel armada av dem också börjar uppträda bångstyrigt, så förstår han att något är seriöst fel. Och tar itu med att rätta till detta. Den robot som kallas för Sonny har viss kapacitet för känslor och det är intressant och stundtals nästan gripande att se hur han interagerar med Spooner och den doktor Calvin, som spelas av Bridget Moynahan.<BR>I övrigt står vi inför actionfilmens abc-rutin här. Välgjort, men bara i undantagsfall något som kan kallas för inspirerande. Produktplacering av märkesetiketter har oförfärat stoppats in även i en framtidsmiljö och när robotarna anfaller och rusar upp för blänkande skyskrapor i Chicago, så höjer man knappt ens på ögonbrynen inför detta faktum. Det gör inte Will Smiths Spooner heller. Han är mest upptagen av att se cool ut och knastra fram någon lämpligt asketisk replik ur valfri mungipa.<BR>Det är inte att undra på att man ganska snabbt tröttnar och ger upp inför denna virriga hybrid av klassisk sf och tröttsam actionestetik. Ska det vara så här i framtiden så vete fan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!