I otakt med trenderna
Hon säger att hon alltid legat fel i tiden, författaren Kerstin Bergström. Nu, när till och med författare som P O Enquist skriver självbiografiskt, har hon valt att skriva en regelrätt roman. På måndag kommer hon ut med Brev från min sommar.
För åtta år sedan lämnade hon Kiruna - Staden i en roman från 1981 - och det "blå huset som seglar i vinternatten" för kustens Seskarö. - Jag trivs bra här, men jag kommer inte över det där med sågen, att jag inte längre kan höra sågens hjärta slå. Ändå har jag bara bott här i åtta år, man kan ju tänka sig hur det är för dem som bott här i flera generationer. Den nya romanen är en brevroman, där en kvinna skriver brev till ett "Du". Idén fick hon efter att ha sett ett hus längs Norgevägen. Ett hus som liknade en kvarn, men utan vingar. Sommarbok
- På somrarna brukar jag lustläsa och i många år har jag läst Alphonso Dudets Brev från min kvarn, som skrevs redan 1866. Den har blivit min sommarbok, säger Kerstin Bergström, som nu låtit sig inspireras av Dudet. - Men inte bara det, han har också ett finger med i spelet. Brev från min sommar är hennes sjuttonde bok i ordningen och hennes samlade produktion består både av prosa och lyrik. - Den här boken räknar jag som min fjärde regelrätta roman. De andra är Svek (1983), Vägen (1984) och Malmtåget (1987), säger Kerstin Bergström som tror att hon i samband med sin senaste bok Livstycken eller Att fästa trådar, 2005, lämnat det rent självbiografiska bakom sig. Omöjlig relation
- Man skriver sig aldrig fri från sina upplevelser, men man skriver sig igenom dem. 1988 kom Kerstin Bergströms kanske mest uppmärksammade roman, Boken om henne, en berättelse om hennes mamma och ett försök att beskriva en smärtsam och omöjlig relation. - Jag brukar säga som Anderz Harning, ur författarsynpunkt har jag haft en fantastisk barndom. Det är så cyniskt uttryckt att man storknar, men kanske är det så att lyckan inte skriver några böcker. Sina böcker skriver hon klart i huvudet innan hon sätter sig vid sin skrivmaskin från 1952 och ser de svarta bokstäverna ta form på det vita papperet. - Jag har alltid skrivit korta böcker. Den längsta är Boken om henne, 200 sidor. Min metod har alltid varit att sovra, skära ner och sammanfatta.
Så jobbar vi med nyheter