I Jaurekaska lever rallarhistorien
Mitt ute i vildmarken, efter åtskilliga mil i bil på enslig väg, några kilometer i båt över Luleälven, mellan fors och väglöst land, kommer man till Jaurekaska decauvillebana, 1,2 kilometer lång.
SPÅR AV JÄRNVÄG. Föreningen Trallgänget har rustat upp Jaurekaska decauvillebana.
Foto: Stina Brolin Bergman
Lite molnigt men regnfritt och dessutom myggfritt när Hans Johansson kommer med sina två lapphundar i båt för att hämta oss vid bryggan och transportera oss över till udden Jaurekaska, på västra sidan om Stora Lulevattnet strax söder om Stora Sjöfallet. Här parkerar Jaurekaskas få stugägare sina bilar för att ta sig över till udden i väglöst land. Men inte järnvägslöst, för här finns en av Sveriges kortaste smalspåriga decauvillejärnvägar. - Här kom de med järnvägsvagnarna eller trallorna som de kallas och här lastade de av dem för att lasta pråmarna igen på väg upp till Stora Sjöfallet, säger Gunnar Johansson och visar omlastningsplatsen vid vattnet. Gunnar och Julia Johansson boende i V Kirjaloukta sommartid är eldsjälar och medlemmar i Trallgänget som rustat den smalspåriga järnvägen med vagnar, lok och övernattningsstuga. De visar bland hundkex och midsommarblomster ett industriminne som gjorde att Suorvadammen kunde byggas i början på 1900-talet. Ett 10-tal järnvägsentusiaster har under flera års tid rustat banan som legat i glömska sedan vägen mellan Porjus och Stora Sjöfallet, vägen västerut, byggdes i början på 1960-talet. 1.200 arbetstimmar har lagts ner för att få banan farbar igen, växlarna att fungera och trallorna i skick. Utanför det lilla lokstallet står en tralla med bänkar i trä. Den kom väl till pass för två år sedan då Svenska Motorvagnsklubben med 70 medlemmar kom för att åka den dryga kilometern på den nordligaste existerande decauvillebanan. Järn och cement till bygget
1919 beslutade staten att Suorvadammen skulle byggas norr om Stora Sjöfallet som redan då var naturreservat och populärt bland turistande svenskar. Svenska Turistföreningen stod i början av 1900-talet för motorbåtstrafik längs älven. Problemet nu var att transportera trä, armeringsjärn, cement och förnödenheter för alla de vattenrallare som byggde ut vattenkraften. Vägen som kom till på 1960-talet fanns naturligtvis inte 1919. Jaurekaskaforsen gjorde det omöjligt för pråmarna att passera. Alltså byggde man en järnväg på 1,2 kilometer för att kunna genomföra det stora bygget. Längre upp närmare fallet fanns ytterligare en annan järnväg, men den revs. Första industrisatsningen
En bit in på udden längs spåret finns stugor och lite längre fram ett lokstall för det lok som föreningen rustat upp. I början drog hästar vagnarna. Senare när bilar började förekomma användes T-fordar och det här motordrivna loket med en motor av märket Chevrolet användes under 1930-talet vid den bana som fanns längre norrut. Vandringen längs det endast 60 centimeter breda spåret där björkarna sluter sig kring banan som en tunnel, slutar vid vattnet på
andra sidan udden strax nedanför forsen. Den här
dagen står några fiskare klädda i höga vadarstövlar där och svingar sina spön. En järnväg mitt ute i vildmarken, kan det vara något att lägga ner arbete på? - Det är en bit av Sveriges historia och något att bevara för framtiden. En viktig bit eftersom det är historien över den första stora industrisatsningen i Norrbotten, säger både Gunnar och Julia Johansson som fortsätter jobba för att hålla järnvägen i skick.
Fotnot: Mer information om järnvägen finns att få på Jaurekaska.se
Så jobbar vi med nyheter