I gråzonen mellan konst och möbler

De iakttagelser som dessa undersökningar gör kan kanske, i nästa steg, en tillämpad forskning nyttiggöra. Utan grundforskning i fysik hade vi aldrig haft den elektronik som i dag är grunden för vårt informationssamhälle. Utan allmänna studier i biologi hade vi inte haft mycket att äta eller den medicinska standard som vi har i dag etcetera. På samma sätt är det med konsten. Utan grundforskning i färg, form, linje, textur, dynamik, balans, gestaltning, uttryck och bildberättande hade vi inte haft den arkitektur, design, grafisk formgivning, mode eller film som vi lever med i dag. Om grundforskningen sker i konstnärernas laboratorier så finner vi konstens kommersialiserade tillämpningar ute i markanden. Lite av dessa funderingar kommer till mig när jag ser Lina Hurings designkollektion utställd i galleriet på Konsthallen. Det är delar av en kollektion som hon tidigare visat på möbelmässorna i Stockholm och Milano. Framöver kommer hon även att visa sina verk på Formexmässan som är Nordens största mässa för design och hantverk ute på Stockholmsmässan i Älvsjö. På konsthallen visar Huring tiotalet objekt i form av möbler och belysningar. Hon visar bland annat några stolar avsedda endast för beskådande eftersom varje stol åtföljs av en textad lapp med texten "Var vänlig sitt ej i möblerna". det trodde jag var själva poängen med en stol. Hur skall man kunna uppleva design om man inte får pröva dess funktioner och egenskaper? Det blir ju som att äta kola med papperet på. Objekten hamnar i en gråzon mellan konst och möbler. Hennes Warm chair ser riktigt inbjudande ut men det är något som vi bara får tänka oss. Så överförs konsten glamoriserade unicitet och estetiserande utställningspraktik till våra lounger och vardagsrum. Möbler blir skulpturer som ger glans åt sina ägare. Vi inreder våra hem mer för att visa upp dem än som bekväma boplatser. Hurings två andra stolar, Black lounge chair och Take away chair ser inte lika inbjudande ut. I dessa objekt har funktionen övergivits eller åtminstone starkt reducerats till förmån för uttrycket. De är till synes stolar men ändå mer skulpturer, ungefär som Jonas Bohlins betongstol Concrete, må så vara en intressant form men en ergonomisk katastrof. Huring har i sitt porslinsbord Trophy table åstadkommit en intressant associativ fusion mellan rokokons tebord med fajansbrickor som var så populära under slutet av 1700-talet och Ikeas sidobord Lack. Hurings version har en handmålad dekor som behandlar jaktmotiv från de djupa skogarna. Det mest skulpturala objektet är hennes mässinglampa Poise light, en form- och materialmässig fullträff som hon skapat i samarbete med Maria Johansson. Här står hon med en fot i bägge lägren, ett starkt uttryck men med fullt bibehållen funktion.