Att Lykke Li är på gång med sin tvåa har väl knappast undgått någon. Än en gång är det Björn Yttling som står för merparten av låtskrivandet i par med Lykke. I samband med en intervju jag gjorde för tidningen MM besökte jag förra året Norsjö-ättlingen Yttling i hans studio vid Hornstull, just för att prata låtskriveri. Då hade de (Lykke och Björn) redan skrivit 15-20 låtar till plattan.
Det mest intressanta var dock något helt annat - nämligen att det då fortfarande ingick i planerna att spela in det nya materialet med en rad olika typer av band, från Questlove (The Roots) till rockabilly-sättning i England. För att se vilket sound som passade bäst.
Eklektiskt
Hur det blev med detta? Ingen aning. Men de två första singlarna andas i alla fall betydligt mer hipsterindie än Questlove, vilket jag är glad för eftersom den PBJ-typiska, eklektiska blandningen av afrika-trummor och rak swindie är typ lika fräsch i dag som då Young Folks tog över världen. Lyssna bara på den fantastiska Get some på www.lykkeli.com. Plattan Wounded Rhymes släpps den 2 mars och kan säkert bli en monumental succé.
En annan svensk pionjär som tillbringat mycket tid på andra sidan pölen för att pusha sin musik är Adam Tensta. De första två släppen från albumtvåan Scared Of The Dark har också anlänt. Nya singeln Like a punk är fortfarande lika elektrohouse som den är hiphop, med sågtandsbasgångar som fräser som gräsklippare. En gemensam vän till oss båda spelade också snällt upp fyra andra spår från den kommande plattan för mig.
Hitills är jag mer imponerad av grafiken runt omkring det musikaliska - och de videos som DIY-kungarna i bolaget RMH bakom Adam producerar - än soundet.
Videoarbete
Det är punk-rock-svartvitt snyggt i videon till Like a punk (regisserad av Piteås Marcus Lundin som tidigare grammisnominerats för sitt videoarbete med Tensta) och supersnygga hemsidor där man måste dela ut mp3:or till sina vänner på fejjan eller twitter för att få ladda hem. Men musikaliskt känns elektrohouse väldigt ospännande 2011.
Dansvärlden har gått vidare, jag hade hoppats att Tensta skulle våga mer. Det finns redan rader av amerikanska rappare som förenar elektrohouse med klassisk rap efter Kid Cudi och Crookers framgångar. Men jag kan ju såklart ha fel. Scared of the Dark släpps i alla fall i april med hjälp av EMI.
Jobbar ihop
Kanye Wests purfärska My beautiful dark twisted fantasy har knappt kallnat från hyllningarna av en unison världspress innan Kanye och hans gamla mentor
Jay-Z meddelade internetvärlden att de jobbar på en platta ihop. Ihop! Två av vår samtids största artister alla kategorier ska göra det ihop. Synd bara att det läckta släppet H.A.M lät lite som något som ratats från MBDTF. Inte så konstigt kanske eftersom idéen kom efter att de två arbetat i studion just för Kanye’s album. När de spelat in några låtar väcktes tanken på en EP under titeln Watch The Throne, snart hade de dock material för ett helt album.
Watch The Throne planeras för mars månad. Och H.A.M är ett okej besked från giganterna. Lyssna på H.A.M via youtube så länge, och följ Kanye på twitter, det sistnämnda är mycket underhållande, jag lovar.
Säregna samplingar
Inom den elektroniska dansvärlden är det länge
sedan jag sprang över något lika intressant som Norrit, en tjugonånting deejay från Kansas, USA. Sajnad till amerikanska labeln palms out och aktuell i vår med en rad remixer och egna släpp. Norrits säregna sätt att klippa samplingar lika otajt som The Rza och blanda upp detta med deephouse är både nog eget och fantastisk för att slå. Fullt i klass med andra houseartister med förkärlek för RnB som Bostons Soul Clap. Norrit är lika modernt som nittiotalshippt, lika dansant som melankoliskt. På www.myspace.com/norritplz kommer du att förstå vad jag menar.
På tal om Soul Clap, har du inte hört deras The RnB Free EP har du verkligen missat något. Greppa den gratis på soulclap.us om du vill gräva djupare i blandningen deep house och nittiotals-soul. Soul Clap är också de aktuella i mars och april med egna släpp, även om de, som så ofta i dansvärlden inte sker i fullalbumsformat.
RnB:s Duffy
Raphael Saadiq slog igenom med Tony! Toni! Tone! på 1990-talet, hyllades efter sin neosoulklassiker Instanst vintage 2002 och blev sedan ... en Motown pastich.
Redan på förra plattan The way I see it framstod han som “den riktiga" RnB-världens svar på Duffy och Amy Winehouse.
Med 1960- och 1970-talsinfluenserna längst fram i pannloben. Ni fattar vad trist. Jag gillade Tony Toni, älskade Instant Vintage och till viss mån även Ray Ray från 2004. Jag längtar inte heller efter en ny neosoulplatta av Saadiq, men hade hoppats betydligt mer av en så talangfull låtskrivare än att han bara skulle kopiera en inspelningsteknik, mixteknik och ett sound som blir Motown.
Första singeln från Saadiqs nya platta Radio ligger uppe nu på bloggen rnbmusicblog.com. Plattan Stone rolling släpps den 22 mars och samma månad spelar Saadiq på Göta Källare i Stockholm. Och ja, det låter fortfarande väldigt Motown-isch. I bloggvärlden spekulerar man kring om Raphael kan ha influerats av R Kellys Loveland.
Swindie
Jag hoppas i alla fall inte Kanye West får för sig att göra en swindieplatta bara för att han älskar Young Folks. Eller att Gucci Mane får för sig att sampla ljudet av glassbilen som kommer runt hörnet, bara för att han råkar älska glass.
Det där sista verkade kanske lite konstigt skrivet? Då visste du inte att Gucci Mane, en av USA:s just nu största rappare med en historia av både mentalsjukhus och fängelsevistelser bakom sig också är en man med stor kärlek för glass. Så stor att han nu valt att att tatuera in en glassstrut i ansiktet.
Jo, det är sant. Ni måste se detta: Googla kingsizemagazine + gucci mane + glass