I antikvariatet: Där trådar tvinnas
Jag tänker på Gustav Hedenvind-Eriksson, en av de riktigt fina arbetarförfattarna. Jag erkänner, jag har bara läst två av hans romaner, Ur en fallen skog och med Med rallarkärra mot dikten och glömt det mesta.
En sak fastnade dock och sitter kvar än i dag. Den varma tonen i hans beskrivningar av arbetsfolk i norrlands karga skogstrakter. Hans böcker finns där i antikvariatet, också böckerna om honom.
I en biografi av Örjan Lindberger från 1945 finns fina historier om Hedenvinds väg till litteraturen. Han rörde sig över den nordskandinaviska kartan; från hemmet i Alanäs socken i norra Jämtland, till gruvor och fångsbåtar i Nordnorge under första världskriget, rallarliv i Malmfälten och bittra erfarenheter från Haparanda och Torneå.
Jag ser honom sitta i Tromsö 1920, väntandes på en fångstbåt på väg mot ishavet. Hur han får spanska sjukan och tvingas avstå.
I en sorts dröm kan jag se den norske kaptenen Lars Hansen i Tromsö, samma år, lätta ankar med sin fångstbåt med målet Spetsbergen. Lars Hansen skrev i slutet av 20-talet sin debutroman om den resan, I Spetsbergens våld.
Jag kan inte låta bli att tänka, undrar om de träffades där i Tromsö? Om Hedenvind-Eriksson skulle mönstra på Lars Hansens båt? De kan ha hejat på varandra vid en av Tromsös myllrande kajer. Allt är möjligt.
Lars Hansen skulle komma att skriva många böcker om ishavets fångstmän. Men han skulle också sluta sina dagar som quisling och landsförrädare under tyskarnas ockupation av Norge och hans böcker skulle glömmas bort.
Gustav Hedenvind-Eriksson åkte hem till Sverige och fortsatte sitt eget författarskap, aldrig ens i närheten av att skämma ut sig eller förråda sitt folk.
Så jobbar vi med nyheter