Hyperintressanta möten

Hela idén och projektet att ta ett knippe rocklåtar som ursprungligen har med Rolling Stones att göra och smida om dem till att passa in (någorlunda) i jazz-handsken är ju både underbar och originell.

HAPPY PEOPLE.  Tim Ries spelade och Bernard Fowler sjöng; bägge extremt skickligt, Stones-låtar tillsammans med Norrbotten Big Band, i Piteå på torsdagskvällen.Foto: Petra Isaksson

HAPPY PEOPLE. Tim Ries spelade och Bernard Fowler sjöng; bägge extremt skickligt, Stones-låtar tillsammans med Norrbotten Big Band, i Piteå på torsdagskvällen.Foto: Petra Isaksson

Foto: Petra Isaksson

Kultur och Nöje2010-03-06 06:00
Vi kan tacka Tim Ries för detta. Han har spelat saxofon och diverse annat tillsammans med Stones i tiotalet år och har också utvecklat omkring ett tjog av gruppens låtar till storbandssättning. Resultatet är klart intressant, visade det sig med stor tydlighet när Rolling Stones Project startade sin aktuella turné i Piteå på fredagskvällen, med ett antal sköna låtar som tacklades av dels Ries själv och även av den extremt kapable sångaren Bernard Fowler (med mångårig Stones-erfarenhet även han), med ett fullkomligen studsande Norrbotten Big Band i ryggen som levererade individuella soloprestationer närmast enligt löpande bands-principen. Street Fightin’ Man inledde spelningen, på ett närmast hotfullt sätt. Instrumentell och eftertrycklig, med bland annat definitiva insatser från Tim Ries själv, som under större delen av hela spelningen lyckades se ut som en lycksalig buspojkespjuver. Sedan följde Wild Horses, som också ringades in på ett fint sätt. Den har egentligen countrybakgrund och är inspirerad av Gram Parsons, som lärde Stones och främst Keith Richards att gilla country. Nu gungade Wild Horses i jazztakt och ett antal av NBB:s medlemmar reste sig artigt och medverkade till att den blev kvällens finaste låt (av dem jag kunde höra; jag missade två). Men Honky Tonk Women, där Bernard Fowler dominerade stort med sin varmt fylliga röst, måste också få höga poäng. Nye gitarristen Krister Jonsson spelade så skickligt och muskulöst varierat att man inte ens saknade Ry Cooders insatser från originalet. I pausen pratade jag med Tim Ries och undrade om de inte hade funderat på att tackla Keith Richards fina låt Happy ? - Ja, men den gör vi på turné ibland, meddelade Tim Ries lyckligt och glatt. - Men i kväll gör vi en annan låt av Keith i stället: Baby Break It Down. Man blev i alla fall Happy av den också. Liksom av Paint It Black och You Can’t Always Get What You Want. Happy hade faktiskt kunnat stå som rubrik för hela det här projektet, där alla inblandade gjorde sitt allra bästa. I kväll är de i Luleå på Kulturens Hus och gör om alltsammans. Lura av någon en biljett och ta er dit, vetja !

musik

Rolling Stones Project

Tim Ries, Bernard Fowler, Norrbotten Big Band under Tim Hagans Acusticum, Piteå
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!