Hyllning till folk längs vägarna
I boken Dit vägarna bär delger journalisten Bosse Johansson läsarna berättelser om vardagens och gårdagens hjältar i avfolkningsbygder i Norrbottens inland.
Ett unikt tidsdokument har vuxit fram i Bo Johanssons dator hemma på Mårdstigen i Kalix. Mellan sommaren 2002 och våren 2006 reste han längs vägarna och mötte människor som bodde där. Vissa byar hade en invånare medan andra hade några fler, men en sak hade de alla gemensamt - en historia värd att berätta. Bland några av 1.100 namn som nämns i boken finns Berg Brita och Hatta-Paulus, två personer och två öden som nu finns nedtecknade för framtiden.
Historieintresse i grunden
Bosse Johanssons intresse för historia gjorde att han i sitt arbete som journalist på NSD i Kalix reste runt i sina hemtrakter och tog del av livet i en bygd som en gång varit blomstrande men nu förvandlats till avfolkningsbygd. Hans reportage som publicerades blev också grunden till boken Dit vägarna bär.
- Att möta dem som bor avsides och arbetar för sitt uppehälle och levebröd betyder så mycket. Jag har lärt mig så otroligt mycket både om människor och om historien under de här åren, säger han.
Boken handlar om möten längs fyra vägar i Gällivare, Överkalix, Kalix och Pajala kommuner, Västbyggarvägen, där författaren själv har sin hemvist i Hedensbyn, Edeforsvägen, Ängesåvägen samt byar längs E 4 med Töre inkluderat.
Musik lockade fram berättelser
Med längs Edeforsvägen fanns även dragspelaren Börje Eriksson från Kalix, med rötter i trakterna. Utrustade med dragspel och kamera åkte de ut, omedvetna om vad de skulle möta. De spontana besöken lockade människor att berätta, kaffekopparna kom snabbt fram och isen var bruten. Samtalen har ofta handlat om svårigheter att bo kvar, om vem som släcker lyset när den sista flyttar. Längs de tre glesbygdsvägarna har Bosse Johansson även besökt de sista korna. Bonden är för honom en symbol för en levande landsbygd med öppna landskap och när korna försvinner går en epok i graven. Vemodet har funnits med under resans gång men samtidigt har Bosse Johansson också fått ta del av spirande saker, konstaterar han. Rennäringen är ett exempel.
- Den är en levande kultur som lever kvar och det är fantastiskt.
Samiskt levadsöde fängslar
Livsödet Hatta-Paulus i Ponäset som ligger längs Edeforsvägen ligger Bosse Johansson varmt om hjärtat. Hatta-Paulus kom efter sin död att betraktas som en av de främsta men också märkligaste samiska konstnärerna. I sin torvkåta skulpterade han figurer föreställande renar utrustade med både horn, klövar och hår. Senare blev de eftertraktade över hela Sverige.
Stor plats i boken får spionhistorien i Morjärv som gav eko över hela landet, då framlidne Morjärvsbon Sanfrid Eriksson greps, misstänkt för att ha sålt uppgifter om Kalixlinjen till ryssarna.
- Det kan ses som en ursäkt till de anhöriga. Jag var själv inblandad i historien som vikare på poststationen i Hedensbyn då Sanfrid Eriksson bevakades av Säpo, tio år innan han greps. Misstankarna mot Sanfrid och häktningen byggde till stor del på byaskvaller. Min bedömning är att det var en rättsskandal och det är viktigt att sanningen kommer fram.
Dit vägarna bär utgör en intressant historia även för den oinvigde. Berättelserna är var och en för sig unik men kan kännas igen på många andra platser i Sveriges inland. Det är inte enbart i Norrbotten som utflyttningen satt sina spår.
Så jobbar vi med nyheter