Gotland var först och bildade sitt hushållningssällskap redan 1791 och därefter fick i stort sett varje län sitt sällskap. 1814 var det dags för både Västerbottens och Norrbottens län, som i år således kan fira 200-års jubileum.
För att uppmärksamma jubiléet ger de numera sammanslagna hushållnings-sällskapen i de båda nordligaste länen ut en bok, Tvåhundraåringen, som i ord och bild beskriver vad som uträttats.
Det är en vacker bok, Peo Rask står för den eleganta formgivningen, Stig Ahlstrand för ett tilltalande omslag och många snygga foton illustrerar texten. Hans Olov Ohlson har skrivit korta kapitel och försett den lättflytande texten med humoristiska knorrar här och var. Ohlson har hämtat fakta från många skrifter, som finns redovisade i en källförteckning.
Man blir imponerad över all verksamhet som gagnat i första hand landsbygdens folk. Tack vare att hushållningssällskapen från och med 1850-talet erhöll 20 % av pengarna som staten drog in på rusdrycker i varje län, skapades stora ekonomiska resurser och man kunde starta folkhögskolor och lantbruksskolor, introducera nya husdjursraser och ägna sig åt omfattande rådgivning.
Hushållningssällskapet i Norrbotten fick sålunda år 1901 30 000 kr i brännvinspengar och under rekordåren 1929-1932 drygt 160 000 kr per år. Under de 85 år som detta system varade, utgjorde dessa medel en stor del av sällskapets finansiering.
Verksamheterna var och är mångskiftande. Hushållningssällskapen har bedrivit mönsterjordbruk, stimulerat landsbygdens folk att ägna sig åt slöjd och trädgårdsskötsel, att effektivisera jordbruket och arbeta med växtförädling, skogsvård och djuravel.
Från början var hushållningssällskapen helt mansdominerade, men ganska snart började kvinnorna göra betydelsefulla insatser. Mejerskan Eleonora Lundström skapade den berömda Västerbottensosten 1872. Trädgårdsinstruktriser försökte få karlar i inlandet att sluta anse grönsaksodling som en omanlig syssla.
Kvinnliga hemkonsulenter gav kurser i matlagning och konservering och ordnade husmodersveckor och studieresor. En pionjär i Norrbotten var Anna Gustafsson som anställdes som länsmejerska 1892 och som lyckades starta 26 mejerier i länet. Men hon reste också omkring och talade om hemslöjd, matlagning, hushållshygien och mycket annat.
Lantbruksnämnderna övertog i slutet av 60-talet en stor del av hushållningssällskapens rådgivning vilket drastiskt minskade de ekonomiska resurserna, något som tvingade fram nytänkande. Idag har man återerövrat mycket av arbetet med rådgivning för att åstadkomma förnyelse inom lantbruksnäringarna.
I Norrbotten har man följande målsättning för 2000-talet: ”Att utveckla småföretagandet, främst på landsbygden, genom rådgivning och utvecklingsprojekt inom lantbruk, livsmedel, miljö, turism, fiske och företagsekonomi.”
Landshövdingarna Per-Ola Eriksson och Sven-Eric Österberg, båda ordförande i hushållningssällskapet, ger sin syn på framtiden. Eriksson märker ett ökande intresse för landsbygdsutveckling och anser att omställningen till grön energi är särskilt viktig.
Österberg är kritisk till politikernas bristande intresse för landsbygdsfrågor. ”Det är mycket prat och lite verkstad”, säger han, men lovar att fortsätta kampen för landsbygden.