Det finns tusen skäl att aldrig sluta läsa den åldrande norske poeten Stein Mehren. För mig räcker det med två; det mjuka men starka språket och alla bilder jag ser när jag läser honom.Havet, barnet, människan, vemodet och sorgen, är vad han har kretsat runt sedan debuten för 50 år sedan. Han skriver fortfarande, vid 75 års ålder, klara och vackra dikter.Vid vattnet, vid stenskravlen i viken, sitter han ofta med mig, som vore han ett med stenarna och havet. Det faller ett mycket litet och stilla regn den här kvällen. En dånande åska for förbi dagen innnan. Luften är fortfarande fylld av ett djupt muller, som ekon från ett eller annat krig. Luften är klar och samtidigt tät, det finns knappt plats för det mycket lilla regnet. Jag vet att det finns rader av Stein Mehren som passar varje stund på dygnet, också denna kväll:Ja, känn hur lungorna öppnar sitt lövOch luften, luften efter regn! Den smakar!Av blåklockor och måsskri!
