Hur man gör kul TV

Bonniers Folkbibliotek nummer 399, en tudelad bok. Från min sida sett, heter den. Bröderna Arne och Ulf Thorén delar på utrymmet. På varsin halva av boken berättar de om varandra och sig själva. Arne Thorén kommer jag ihåg från hans myndiga rapportering från USA. Ulf Thorén, den klurige och humoristiske anarkisten med sitt lysande TV-program Hvar fjortonde dag och de där rävarna som raskade över isen.
Men framför allt hans underfundiga humor och läckert bildsatta reportage. Han var en föregångare och han skulle behövas i dagens politiskt korrekta TV. Kolla bara några av hans kapitelrubriker:
Är det underhållande reportaget godkänt som reportage?
Upprepningar är kul.
Förlöjliga eller vara löjlig.
Ulf Thoréns TV-inslag och egna program uppfattades av vissa TV-recensenter som ständiga försök att förlöjliga intervjupersonerna. När det i själva verket handlade om att visa upp personer som betedde sig löjligt. Det är en helt annan femma.
Här ett smakprov ur kapitlet Repris av en recension, där Ulf Thorén skriver bitskt om en filmsuccé:
"Kort sagt: Eftersom tydligen varje svensk film alltjämt måste göras med tanke på export så varför inte ur Jag är Nyfiken Gul - klippa ihop en liten tjugominutare med alla nakna rompor och alla flämtande närbilder och skicka denna version till alla små glada biografägare i Buenos Aires, Dallas, Wien, Beirut och Stockholm som satsar och tjänar multum på dylika delikatesser?
Resten av filmen är ju i alla fall helt ointressant för utrikiska människor. Att den dessutom är ointressant för folk i Sävedalen, Tumba och Örnsköldsvik är en helt annan historia ..."
Sådana TV-personligheter som Ulf Thorén tillverkas inte längre. Kanske inte heller korrespondenter som Arne?
Hur som helst, en kul bok. Endast tillgänglig på antikvariat eller loppis.