Humor och allvar öppnade kulturfesten
Så var den igång - Bok och Bild, en tre dagars bok- och bildfest. Det blev en rätt stillsam och traditionell inledning. Kommunalrådet var där, några hundra medborgare, fyra författare och fyra musiker. Karl Petersen bidrog faktiskt till den goda stämningen
LITTERATUR SOM MOTSTÅND. "Det finns alltid en gryning där någon gör motstånd". Mustafa Can berättade om en kurdisk vän, författare och advokat, som efter fängelse och tortyr, fortsatte leva för att skriva.
Foto: Eija Dunder
Mustafa Can, född i turkiska Kurdistan, prisbelönad journalist som romandebuterade här om året med en Tätt intill dagarna. Nu ursäktade han sig för att han inte skulle prata om sin bok. Ursäkten formade sig sedan till en urstark berättelse om den kraft som finns i litteraturen. Tiderna må vara onda, ur tortyren och förnedringen som härskar på många platser, föds ändå alltid ett hopp. Litteraturen förändrar inte världen men den är full av berättelser om någon som någonstans gör motstånd. Starkt berättat och Mustafas ursäkt kändes obehövlig. Katarina Mazetti drog upp ett hisnande och humoristiskt tempo i en vild skröna om sin uppväxt hos sin tjuvskjutande farfar i Blekinges skärgård och hans milt sagt kuriösa matlagningskonst. Där fick vi höra talas om mystifika rätter så som ålsoppa, kroppkakor med diverse tjuvskjutna djur inblandade och Restaurangen från helvetet. Folkligt och festligt, kan man säga. Kuvandets historia
Och sedan Mikael Niemi, i elegant ljus kostym, nyss hemkommen från en författarresa till Turkiet. Han är ett proffs den gode Mikael, annat är inte att säga. Han började med en stark bild av poeten Ekelöf och hans diktning kring gränslandet mellan det västliga och det östliga. På en bakgård till svenska konsulatet i Istanbul hittar han Ekelöfs marmorbyst, misstänkt lik det moderna Turkiets allfader, Kemal Atatürk. Mikaels berättarkonst är elegant, man vet helt enkelt att här blir det åka av. Och vi åker till Turkiet tre gånger, till Istanbul men också till turkiska Kurdistan, där Mikael blir mycket berörd av likheterna mellan det tornedalska och det kurdiska. Språklösheten, kuvandets historia, stoltheten i att våga ta för sig. Det kurdiska lidandets historia må vara starkare än det tornedalska, men likheterna finns där. Mikael spelar upp ljudet från en kurdiska stad, ett torg där männen sitter och sjunger och han berättar om det kurdiska muntliga berättandet. Humor, men med ett mycket stort allvar, precis som det ska vara. En bra öppningskväll, dessutom inramad av de fyra musikerna, Lars Paulin, Karin Paulin Ek, Robert Ek och Hans Sandin. Ibland överjordiskt vackert, som i Stings Fields of Gold och Dylans Tomorrow is a long time, hela tiden njutbart och stämningsfullt.
Så jobbar vi med nyheter