Alltings mått - Humanistisk kunskap i framtidens samhälleI vår globala värld har kunskap blivit en konkurrensvara länder emellan. Det är knappast någon överraskning att finansminister Anders Borg framhäver att den nådiga luntan innehåller stora satsningar på forskning. Ändå tycks många, när de pratar om kunskapssamhället, ha glömt att fråga sig vilken slags kunskap vi efterfrågar och vem den ska gagna. I Sverige satsas hårt på vetenskap som förmodas gynna ekonomisk tillväxt, det vill säga naturvetenskap, teknik och medicin. Humaniora tycks betraktas som en onödig lyx.
Anders Ekström och Sverker Sörlin är båda professorer och idéhistoriker. Att de har kunskaper i idéhistoria, som är ett tvärvetenskapligt ämne, är inte oväsentligt. Alltings mått, innehåller den överblick och de branta slutsatser som ett kunskapligt helikopterperspektiv ger möjlighet till. Boken är både ett engagerat försök att tydligare definiera vilka humanisterna egentligen är och varför deras kunskaper idag blivit - eller borde blivit - viktigare för samhället.
Författarna formulerar sig rappt och träffande. De konstaterar att brist på bildning så sent som på 1950-talet betraktades ungefär som dåliga tänder, men att det i dag är viktigare att ha två bilar i garaget.
Humanistisk kunskap ansågs tidigare nödvändig för samhället därför att den utvecklade både människor och demokratin. Men i det ekonomiska tänkandets tidevarv har sådana frågor om inte glömts, så åtminstone hamnat i döda vinkeln.
Behovet av humanistisk kunskap växer hela tiden. Det handlar inte bara om att livet blir ett tämligen andefattigt armbågande om vi enbart ska tänka i termer av materialism och egen vinning, utan också om hur det globala samhället fungerar.
En naturkatastrof i Japan kan resultera i en börskrasch i USA, vilket i sin tur leder till ekonomisk kris i Europa med sociala problem och tilltagande motsättningar mellan människor. Till det här kommer att miljöfrågan blivit en äggklocka som snabbt tickar ned mot en katastrof vars konsekvenser vi ännu bara kan ana.
Ekström och Sörlin menar att behovet av tvärvetenskaplighet och sammanhangsskapande ökat. Jag håller helt med, det är inte längre hållbart att låta den så kallade ekonomiska expertisen få allt större inflytande i frågor som påverkar allt från politik till växande motsättningar och rasism.
Behovet av överblick och insikt i hur saker och ting hänger samman är skriande. Sambanden mellan välstånd och kunskap är långt mer komplicerade än vad som ofta görs gällande. Var finns diskussionen om kostnader för utanförskap, kriminalitet, ojämlika uppväxtförhållanden och vad säger att den ska mätas i kronor och ören?
Humanister är inte några världsfrånvända kufar i kaffefläckiga manchesterkavajer. Den största delen verkar i samhället som forskare, lärare, utredare, bibliotekarier, museipersonal, egenföretagare, författare eller journalister.
De har vad Ekström och Sörlin kallar förståelseyrken och deras arbete blir ofta offentligt och till gagn för alla. Det finns därför en grundläggande politisk eller samhällelig dimension av humanistens arbete.
Något som kunde tagits upp är hur dagstidningens kultursida faktiskt utgör en viktig mötesplats för många humanister, en plats som ofta underskattas.
Samhällsfrågor diskuteras här utifrån ett brett, nyanserat och humanistiskt perspektiv. Och just diskussionen är viktig. Alltings mått syftar på Protagoras åsikt att någots värde avgjordes av hur mycket det gagnade människans väl.
I dag glöms att den här skalan är undflyende och omöjlig att reducera till en mätbarhet där siffror eller pengar får diktera rätt och fel.