Anfäkta och Anamma!
Regissören Steven Spielbergs och (producenten) Peter Jacksons animerade filmversion, av ett av de många seriealbum som belgaren Hergé skapade om den pojkaktige äventyraren och journalisten (fast man ser aldrig honom skriva något eller på annat sätt utöva sitt yrke; utom att han ständigt råkar ut för händelser som i och för sig säkert torde generera både förstasidor, mittuppslag och löpsedlar) Tintin är en fullkomlig tsunami av exemplariskt gott berättarhumör, humor, spänning och imponerande action.
En mycket oemotståndlig och helt igenom charmig film, som verkligen har lyckats i sina ambitioner att låta äventyrets vind blåsa med stormvindsstyrka och erbjuda en minnesgunga tillbaka till barn- och ungdomens skattjakter med vidhängande matinéäventyr. Helt suveränt!
Föreliggande är alltså en animerad version av albumet Enhörningens hemlighet, som handlar om miniatyrmodeller av gamla piratskepp, innehållande diverse hemligheter vilka intresserar väldigt många.
Animationen är av den där typen som gör att samtliga figurer ser ut som om de har sprutat in cortison i sina ansikten, men den är likafullt skicklig och man vänjer sig snabbt. Imponerande i inte minst detaljerna också.
Filmen finns i både 3- och 2 D, samt i en svensk (till-
låten från elva år) och engelskspråkig version. Jag såg den engelska och där är det Jamie Bell som skickligt ger röst åt den med den ostyriga hårlocken försedde Tintin, Andy Serkis (som gjorde den vidunderlige Gollum i Sagan om ringen) som gör detsamma för den med allehanda verbalt färgstarka uttryck försedde kapten Haddock; vars omfattande whiskyvanor här presenteras för vad de är och inte döljs under moraliserande omskrivningar som "festmust", som i de album jag tog del av i början av 1960-talet samt Nick Frost och Simon Pegg som de bägge ärkestupida detektiverna Dupont och Dupond.
Daniel Craig har försett skurken Sackarin med sin auktoritativa röst och vem som har försett operasångerskan Bianca Castafiore med hennes glaskrossande stämma missade jag, men hon hörs. Väldigt. Mycket.
Terriern Milou är förstås väldigt närvarande men däremot ännu inte professor Kalkyl. Han kommer väl i fortsättningen Rackham den Rödes skatt, som man med mycket gott samvete kan påstå att man redan väntar ivrigt på.
Så här ska riktigt bra filmunderhållning se ut.
Fatta det.