Det alltmer extrema och brutala våldet mot kvinnor i deckargenren ledde till att författaren och kritikern Jessica Mann, 2009, tackade nej till att recensera fler våldsamma deckare för ansedda Literary Review.
- Debatten som uppstod då, inte minst i bloggar, och det faktum att det inte förts någon akademisk diskussion kring våldtäkter i deckare tidigare bidrog till att vi började arbeta med antologin, säger Katarina Gregersdotter som tillsammans med Berit Åström är idégivare till projektet. Båda är verksamma som språk- och litteraturforskare vid Umeå universitet.
Samhället brutaliseras
De möttes av stort intresse från forskare runt om i världen när de skickade ut en inbjudan till medverkan i antologin. Elva språk-, litteratur-, film- och medieforskare från Sverige, Storbritannien, Kanada och USA engagerades.
Fantasy är världens mest populära bokgenre, därefter kommer deckaren som är spridd över generationer, åldrar och kön.
- Deckaren bidrar till underhållning och det behöver inte vara något fel med det. Men om man som läsare stannar till litet och tänker efter kan man se hur deckarlitteraturen speglar det omgivande samhället och dess sociala förändringar, säger Katarina Gregersdotter.
- På 1940-talet stod mordet i centrum i deckarna och på 1980-talet pedofili. Nu är det brutala våldtäkter. Slutsatsen är att samhället brutaliserats mer och mer, vilket givetvis är groteskt, tillägger Berit Åström.
Komplicerat ämne
Stieg Larssons Millenniumtrilogi har berört många människor runt om i världen. Huvudpersonen Lisbeth Salander är den röda tråden i antologin. Hur hon utsätts för våldtäkt formar hennes person och handlingar och blir till drivkraft för utvecklingen av hennes psykiska och fysiska styrka. I antologin diskuteras och teoretiseras våldtäktens olika roller i samtida skandinavisk och engelskspråkig deckarlitteratur.
- Våldtäkter i deckarlitteraturen är ett komplicerat ämne. Den behöver inte vara negativ utan kan fylla en funktion då den spetsar till frågor. Som läsare bör man fråga sig själv: Varför har författaren med våldtäkter i handlingen? Vad betyder detta? Vad fyller det för funktion? Vad säger det om gärningsmannen och offret? Hur påverkar det mig som läsare? säger Berit Åström.
Bryter mönstret
I antologin ges exempel på författare som bryter mönstren i deckargenren som, generellt, är konservativ, rasistisk och sexistisk.
- Att vara förankrad i samhället och kommentera samhället kommer till stora delar från den skandinaviska kriminallitteraturtraditionen. Stieg Larsson inspirerades av Sjöwall och Wahlöö och skildrar inte enstaka brottslingar utan en kriminalitet som även finns i maffian, i regeringar och staten, säger Katarina Gregersdotter.
I antologin belyses det faktum att Stieg Larsson, som 15-åring, själv blev vittne till en brutal gängvåldtäkt av en flicka vid namn Lisbeth. Kurdo Baksi, en vän till Stieg Larsson, beskriver hur Larsson "jagad av känslor och skuld" senare bad flickan "förlåta honom för hans feghet och passivitet". Hon kunde dock inte förlåta men sa i stället att hon aldrig skulle glömma honom. Enligt Baksi var det "tydligt att flickans röst ekade i hans öron även efter det han hade skrivit om utsatta, kränkta och våldtagna kvinnor" något som, enligt antologin, även Larssons partner Eva Gabrielsson bekräftade.
Ger tillbaka
I antologin nämns att Stieg Larssons möte med Lisbeth var upptakten till hans feminism och livslånga kamp för att utrota våld mot kvinnor.
- I sina böcker använder han våldtäkten för att problematisera frågor om korruption, kvinnohat, sexism och politiska orättvisor, säger Katarina Gregersdotter.
Millenniumtrilogin såldes i över 62 miljoner exemplar i 48 länder (2011). Filmatisering har gjorts både i Sverige och Hollywood. I antologin konstaterar Barbara Fister "he has successfully refashioned a popular genre in a feminist mode"
- Orsaken till framgången är att våldet inte är slentrianmässigt utan kommer ur ett sammanhang och har
effekt. Lisbeth Salander tar tag i situationen och ger tillbaka, säger Berit Åström.
- Vissa författare klarar av att reflektera. Stieg Larsson förmedlar hopp för framtiden. Att det faktiskt går att ändra på saker och ting i samhället, konstaterar Katarina Gregersdotter.