Höök möter Höök

På tisdagskvällen fick Sverige för första gången stifta bekantskap med en viss Eva Höök, kriminalinspektör  på Luleåpolisen. TV-satsningen ligger i tiden, svenska polisserier är nämligen högprioriterat inom svensk TV-produktion för tillfället.
I dag onsdag finns det mesta av Nöjesmaterialet i Norrbottens-Kurirens nöjesbilaga Puss. Du kan komma till Pussbilagan genom att klicka här.

Kultur och Nöje2007-01-31 07:53
Camilla Läckberg, Helene Tursten, Stieg Larsson, Marie Jungstedt och länets egen Åsa Larsson är bara några deckarförfattare vars böcker ska, eller har börjat filmatiseras.<BR>I en lägenhet i Stockholm satt på tisdagskvällen huvudrollsinnehavaren, skådespelaren Anna Pettersson, och såg sig själv som Eva Höök i TV. Hon har förhandstittat på de tre första avsnitten innan, men blev trots allt förvånad.<BR>? Jag fick en chock första gången jag såg den, på ett bra sätt. Som skådespelare är man en liten kugge i ett stort maskineri och det mesta av jobbet sker i klipprummet. Jag behöver se avsnitten flera gånger innan jag kommer att kunna ta det till mig, berättar Anna Pettersson.<BR>Under seriens tolv entimmesavsnitt kommer Eva Höök att lösa fem olika fall, fördelat på två eller tre episoder vardera. Det gör serien till den största tv-satsningen i Norrbottens historia.<BR>? Tempot har varit otroligt högt, vi har filmat i dubbelt så snabbt tempo mot vad som är normalt om man gör spelfilm, men det har varit lärorikt, en åtta månaders filmskola, säger Anna Pettersson.<BR><BR><STRONG>Vad folk vill ha</STRONG><BR>På frågan om Sverige verkligen behöver ytterligare en polisserie skrattar hon.<BR>? Verkligen inte. Men det är som med deckarromaner, det är vad folk vill ha. Producenterna har dessutom ansträngt sig för att göra en annorlunda serie, en lågmäld och mer realistisk skildring av polisvärlden. En sorts vardagsdramatik med intressanta relationer snarare än spektakulära polisscener. Vi skjuter till exempel bara två gånger under alla avsnitt, berättar hon.<BR>Verklighetsreferenser har hon dels hämtat från statistskaran på Luleåpolisen, dels från en kvinnlig kriminalinspektör i Stockholm.<BR>? Vi pratade om hur man beter sig i olika situationer, att man aldrig får skrämma upp någon under ett polisförhör till exempel, liksom hur hon hanterar att möta efterspelet av våld varje dag.<BR>Luleå som filmstad har vuxit kraftigt de senaste åren. Och Anna ger staden högt betyg.<BR>? Jag blev kär i Luleå, det känns som min andra stad. En plats där det är lätt att känna sig hemma och jag kommer att återvända med jämna mellanrum. Nästa  gång är i mars för att undervisa på teaterhögskolan, berättar hon.<BR><BR><STRONG>Utspelar sig i Norrbotten</STRONG><BR>I de flesta tidigare filmproduktioner där scenerna skjutits i Norrbotten slutar de oftast som skådeplats för en historia i en Stockholmsförort. Filmpool Nord har noga framhållit att de ville satsa på en berättelse som utspelar sig i Norrbotten och på sitt sätt visar upp länet. Den skeptiske väntade sig kanske norrbottensklyschor av typen tystlåtna älgjägare och naturromantik. Helst med repliker på kryckig hemgjord dialekt kokad på pitemål, västerbottensost och Pistvakt. <BR>Men i stället möter tittaren en tämligen allmängiltig svensk vardag där aktörerna aldrig anstränger sig för att snacka dialekt, där naturromantiken ser ut att hålla sig till introt och där handlingen skulle kunnat utspela sig i vilken svensk stad som helst, trots det platstypiska inslagen som SSAB och Svartöstaden. <BR>Kanske kan man tycka att det blir lite väl småputtrigt tempo mellan varven, till exempel har producenterna medvetet försökt att skala bort mobiltelefoner och datorer från serien. Och polishusets exteriör känns som hämtad från femtiotalet. Men Anna Pettersson gillar det.<BR>? Det är inte ett Stockholmskt tempo, och det är en del av seriens styrka eftersom det ger mer fokus på det mänskliga.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!