Hon vågar sommaren

Kultur och Nöje2006-08-12 06:00
Katarina Kieri kommer ut med sin åttonde bok nästa vecka. Sedan debuten 1993 har det blivit fyra diktsamlingar, en barnbok, två ungdomsromaner och nu en så kallad vuxenroman, Vem vågar sommaren?.
Förlaget säger att det är Katarinas debut som romanförfattare. Som om det vore så märkvärdigt. Som om två ungdomsromaner, två nomineringar och ett Augustpris, fyra diktsamlingar och en barnbok inte riktigt kan uppväga det märkliga i att skriva en "vuxenroman."
Vi sitter och tar ett fika nere på Wienerhörnan. Några timmar senare ska hon ta tåget söderut, till Roslagen och Norrtälje, hennes hem sedan några år tillbaka.
Hon utstrålar ett stort lugn inför det yrke hon har valt, författarens. Eller om det är berättelserna som har valt henne?
- Jag har ett stort uttrycksbehov. Den nya boken tog ett år att skriva. Jag kände att det fanns en historia som väntade på att bli berättad, sedan var det mitt jobb att hitta den.

Utgår från en bild
Katarinas texter utgår ofta från en bild, en scen av något slag.
- Jag såg framför mig en kvinna som letade efter en nyckel bakom ett hus. Det var utgångspunkten. Min metod, åtminstone när det gäller den senaste romanen, är att börja från sidan ett och sedan skriva mig framåt. Det måste finnas en nerv som driver historien framåt, men det är hela tiden vad som rör sig inuti figurerna som är det viktiga.
På måndag är det som sagt dags att släppa ut ett års skrivarbete i offentligheten. Något hon ser fram mot med skräckblandad förtjusning.

Ensamarbete
- Skrivandet är ett ensamarbete. Jag kan gärna diskutera själva skrivprocessen med vem som helst, men under tiden jag skriver vill jag inte visa någon vad jag håller på med. Men i och med att boken kommer ut blir det också tid att möta publiken, leva ett mer socialt liv.
- Att skriva är en akt av koncentration som inte liknar något annat. När jag skriver dikter måste jag vara närvarande i varenda bokstav. Dikter är så omedelbara, rätt in med kniven bara. Att skriva dikt betyder mycket smärta men i det fallet står inte smärta i motsättning till lycka. Som poet är jag noggrann, på gränsen till petig, för att orden måste vägas noga. Prosa påminner mer om att drömma, som om berättelsen ligger i drömmen och det gäller för mig att avtäcka den.
Sedan hon blev klar med romanen har hon faktiskt hunnit skriva en novellsamling. Den är klar och inlämnad till förlaget och med små, små antydningar säger hon också att hon precis har börjat på en ny roman.

Arrangerar seminarium
Snart stundar bokmässan i Göteborg, Bokens dag i Mälardalen, besök på skolor och uppläsningskvällar.
Senare i augusti ska hon själv tillsammans med några kvinnliga författarkollegor åka ut till Singö några dagar för att skriva och prata om varandras texter.
- Jag har själv bara bra erfarenheter av skrivarkurser, sommarkurserna på Medlefors i Skellefteå var ett härligt ställe att komma till under många år.
Senare under hösten är hon med och arrangerar ett seminarium i Norrtälje under rubriken Kulturens näringsvärde.
- Det blir ett möte mellan konstnärer och författare och folk från näringslivet i Norrtäljeregionen. Det ska bli spännande att se vad som kommer ut ur de mötena.
Den 17 augusti kommer Katarina att medverka vid en litterär utbudsdag på Ebeneser i Luleå. Det är Författarförmedlingen som arrangerar och där finns chans att möta många norrbottniska författare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!