Hon tar upp en gammal kärlek

Jorun orm i öga heter Vadstena-Akademiens nyskrivna opera som får urpremiär den 19 juli. Tonsättaren Marie Samuelsson skickade i väg en inledande fråga till Ekman: ”Om mannen historiskt har haft makten över nedpräntandet av konstens kanon, hur har då kvinnans erfarenheter och perspektiv kunnat fortleva genom generationer?”
Kerstin Ekmans första svar dröjde men när det väl kom var det som ett i princip redan färdigt operalibretto:
– Jag tyckte det var så roligt att samarbeta med Marie. Hennes musik tilltalar mig mycket, hon är uppfinningsrik, intelligent och har humor, berättar Kerstin Ekman i en mejlintervju.
För henne blev det också en glädjens återkomst till lyriken. Inte sedan Knivkastarens kvinna i början av 90-talet hade Kerstin Ekman skrivit dikt. Den gången skildrade hon en kvinna i djup personlig kris, nu har hon skrivit om en tjänsteflicka som blir diktare i en våldsam tid.
Starkt känslospråk
Inte sällan har kvinnors dikt kommit till som svar på våldet runtomkring dem, konstaterar Ekman.
Marie Samuelssons fråga fick henne att tänka på den poetiska Eddan och på Gudruns sorgesånger över sin stora kärlek Sigurd som hade dödats.
Som 20-årig student av fornisländska på universitetet hade Kerstin Ekman gripits på djupet av sångens känslospråk som var så mycket starkare än de andra mer heroiskt inriktade texterna. Under hennes studietid var den isländske filologen Fínnlur Jonsson helt ensam om att förklara språkets egenart med att just den här sången var diktad av en kvinna, men sedan har han visat sig ha rätt.
– Där fanns bilder av Gudruns älskade som en grön lökväxt som växer upp ur gräset. Jag tyckte då som 20-åring och nu när jag är gammal att det är så vacker bild av ung sårbar manlighet.
– Jag tänkte mig en vårlök men det visade sig faktiskt att ”geilaukr” betyder vitlök. Gudruns sorg var min första idé till vad operan skulle kunna handla om.
Bortglömda diktare
Sången finns med i Kerstin Ekmans libretto, men operans huvudperson blev en annan. Jorun orm i öga är en både fornisländsk och djupt ekmansk historia, om den fattiga Jorun. Efter ett liv som tjänsteflicka och barnmorska utvecklas hon till sångerska och skald och får epitetet ”orm i öga” på grund av sin skarpa blick.
Inte ens det våld som operan skildrar kunde stoppa de kvinnliga diktarna. Däremot har de genom åren negligerats och glömts bort, konstaterar Kerstin Ekman. Även om Jorun är hennes egen skapelse fanns det även en verklig Jorunn skaldemaer som diktade isländska sånger.
– Det är genom senare forskning som jag har fått veta att hon fanns. Men man vet mycket lite om henne. Bara ett fragment av en dikt finns bevarat. Och där berättas faktiskt långt ifrån beundrande om manliga krigsdåd.