Hon söker sin plats på scenen

Som dottern Ida i Vietaskuppen reser skådespelerskan Linda Vincent snart ut på turné i länet. Men nästa helg stannar hon till i Luleå. Där sätter hon upp sin alldeles egna föreställning Pärlan.
Ett naket scenrum, en enkel trappa och så ljus förstås. Mer behöver hon inte för sin monolog.
- Jag hade massor av texter om allt mellan himmer och jord hemma. I bakhuvudet fanns en tanke om en föreställning, men jag visste inte riktigt hur. Anna Azcárate läste och peppade mig och jag började sålla i texterna, provade på golvet.
Så växte den fram, Pärlan, en berättelse om att växa upp. Anna Azcárate har varit det "yttre ögat", tittat och kommenterat. Två föreställningar blir det till att börja med. Går det bra kan det bli många fler.
- Jag har alltid skrivit mer eller mindre, men det var först när jag läste Erlend Loe som jag inspirerades till en form som passade mig. Ett slags språk, lite skruvat, ingen realism.

Spelat systern
Linda Vincent gick ut Teaterhögskolan för drygt ett år sedan. Sedan dess har hon arbetat på Norrbottensteatern, spelat systern i Populärmusik från Vittula och den namnlösa älskarinnan i En handelsresandes död. Just nu är det Vietaskuppen som gäller och rollen som den unga Ida.
- Självklart hade jag hellre spelat Biff än älskarinnan i En handelsresandes död, säger Linda Vincent, apropå teaterns kvinnoroller.
Starka kvinnoroller växer inte på träd och till våren spelar hon hustrun till geniet Mozart i Amadeus. Har man behov av att uttrycka sig kan det egna skapandet vara en väg.

Ingen specifik dröm
- För mig är det viktigt att tänka på vad jag vill göra som skådespelerska. Jag har ingen specifik dröm om att jobba på någon särskild teater, jag har inte hittat riktigt fram till vad jag vill, men tänker mycket på det. Däremot har jag en mycket tydlig bild av hur jag vill jobba, något som jag fick anledning att formulera när vi satte upp Det kalla barnet som slutproduktion på Teaterhögskolan.
- Det var en pjäs vi alla ville spela, vi valde tillsammans och hade turen att få en regissör som gjorde oss medskapande i hela processen. Under utbildningen gjorde vi också många egna projekt och det tyckte jag var något av det roligaste, men samtidigt också det svåraste, säger Linda Vincent.
I mån av tid finns det stora möjligheter att arbeta med egna projekt på Norrbottensteatern, säger Linda Vincent, som samtidigt ställts inför nya frågor.
- Någon frågade mig vilken målgrupp jag vänder mig till med min föreställning. Men det har jag ingen aning om. Nu spelar jag och så får vi se hur reaktionerna blir.