Hon öppnar konsten för betraktaren

Understundom kan vi alla få vara stjärnor. Som till exempel i konstnären Tina Finnäs installation Plattform på Tekniska museet för ett par år sedan - en estrad i ett mörkt rum som fick liv först när besökaren tog några försiktiga steg ut på scengolvet. Då lystes scenen upp av spotlights samtidigt som rummet fylldes av Frank Sinatras klara stämma som förkunnade sin kärlek till New York. Låten var uppdelad i 14 delar och den som rörde sig rätt i rummet fick den sjungen för sig där i strålglansen från spottarna som tändes en efter en. Den djärve kunde kanske passa på att ta några danssteg, eller plocka sönder låten i dess beståndsdelar. Interaktivitet är ordet
Interaktivitet tycks vara ordet för Tina Finnäs, som från och med fredag ställer ut på Galleri Syster, som huserar på andra våningen i Konstnärernas kollektivverkstad på Kronan i Luleå. Veckan därpå drar hon till Shanghai för vernissage. Även där ställer hon ut ett verk som låter sig påverkas av betraktaren i grupputställningen Visual Voltage, som går på världsturné fram till 2011 genom Svenska institutets försorg. Like There Was No Tomorrow heter hennes bidrag, en tekniskt komplicerad historia där växtlighet och ljus regleras av rummets koldioxidhalt. Ju fler besökare, desto högre koldioxidvärden, något som får hennes installation att reagera på olika sätt. Tina Finnäs kommer ursprungligen från Österbotten och utexaminerades från Konsthögskolan i Stockholm för tre år sedan. Räckte inte till
- Jag började som så många andra med måleri och sysslade också en del med videoperformance. Men de tankar jag ville uttrycka kom inte till sin rätt genom de verktygen, så jag har sökt mig vidare, säger Tina Finnäs som under åren på konstakademien har lärt sig det mesta om dataprogrammering och avancerade tekniska lösningar. - Jag brukar säga att jag uttrycker mig genom nya medier. Konsten har i alla tider gått före, berört det som inte annars berörs, det är bland annat det som gör den viktig. Den nya tekniken reflekterar den tid vi lever i nu, därför känns det naturligt för mig att använda mig av den. Själv berör hon gärna ämnen som känns lite ovanliga i en konstvärld som ofta förväntas chockera och provocera. Betuttad av lycka
- Jag är lite betuttad av det lyckliga och vackra, tycker att de goda sidorna av livet är viktiga. Därför har jag ofta arbetat kring teman som kärlek, lycka, skönhet och jag vill hellre bjuda in betraktaren till dialog och interaktivitet än stöta bort dem. Självklart har jag fått en del kritik för den inställningen, men jag har inget emot att göra tvärtemot många andra, säger Tina Finnäs. På Kulturhuset i Stockholm placerade hon för några år sedan en meterhög robot i rosa som med hjälp av rörelsedetektorer oväntat rörde sig mot besökarna. Utmanade vår integritet, men bjöd också på ett ett möte. I ett tak placerade hon en plexiglasskiva med en stor inspelad mun som "kysste" betraktarna - ju mer aktivitet i rummet, desto fler kyssar. Om betraktarna dessutom uttalade ord som vi på olika sätt associerar med kärlek öppnades munnen och ut flög vackra animerade fåglar. Stoppa tiden
- Jag har många funderingar bakom mitt sätt att jobba interaktivt, men till en del handlar det om att jag vill stoppa tiden för en stund. Få människor att stanna upp och reflektera, försöka synliggöra saker och fenomen. Själv vill jag också förstå saker och ting, tycker att livet går ut på det. Just nu arbetar Tina Finnäs deltid som projektledare på Interaktiva institutet i Stockholm, där hon bland annat engagerar andra konstnärer i olika samarbeten med kommuner, företag och organisationer. Dessutom har hon tillsammans med en grupp konstnärer skapat ett konstcenter i Albaniens huvudstad Tirana med utställningsverksamhet, kurser och ett residenceprogram. - Att skapa möjligheter för andra konstnärer ser jag som en del av mitt eget konstnärskap, att göra konstscenen bättre är viktigt. Jag trivs i rollen som projektledare, hämtar mycket inspiration till mitt eget konstnärskap därifrån. Vägen till Galleri Syster gick genom studiekamraten från Mejan, Marta Bencivenni, en tidigare utställare. Små berättelser
- Jag fick frågan för ganska länge sedan, men jag har haft fullt upp. Men inom mig har jag burit på en idé om lite kortare animerade berättelser och nu har jag fått tillfälle att göra den första, som jag nu visar för allra första gången. Någon interaktivitet är det inte frågan om i Små berättelser, del 1, där en inte helt perfekt animerad Tina Finnäs för ett samtal kring ålder och kärlek med en blomma. - Formen är mycket medvetet vald. Det är en liten naiv historia, smått pinsam, kring ett ämne som de flesta känner igen sig i. Jag tänker mig en hel serie där några också ska kunna påverkas av betraktaren.