Hon lyfter fram Sveriges aborthistoria

Schablonen vittnar om sjaskiga hotellrum på bakgator, klåpare som inte vet vad de sysslar med och kvinnor som förblöder eller dör i en efterföljande infektion. Men var det verkligen så en abort gick till "förr i tiden"?
Idéhistorikern Lena Lennerhed vill slå hål på myten. - Jag vill verkligen inte bagatellisera de illegala aborterna, men jag vill nyansera bilden som finns av snuskiga profitabortörer och att allt bara var elände, berättar hon. Ny kvinnobild
Historien om den moderna tidens aborter i Sverige kan sägas börja på 1920-talet. Kvinnor, som nyligen fått rösträtt, började ta del av samhället på ett annat sätt än tidigare. - Det var vid den här tiden man på allvar började tala om "den nya kvinnan", allt fler drogs in i det moderna samhället - kvinnor flyttade till stan, de gick på bio, läste veckotidningar, ett annat liv började. Med detta följde också en ökad möjlighet till kontakt med abortörer jämfört med i det tidigare bondesamhället. På 30-talet genomfördes statliga utredningar där man försökte uppskatta hur många aborterna var till antalet. - Siffrorna var svajiga, men slutsatsen blev "mellan 10.000-24.000 per år, troligtvis många fler". Det var helt klart inte ovanligt trots förbudet. I dag har vi en siffra som pendlar mellan 30.000-35.000 aborter per år, en nivå som ligger stadig, säger Lena Lennerhed. Straffarbete
Den mest kände abortören i Sverige var Ivar Olofsson, som på sin "hemliga" klinik i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm under sjukhusmässiga former gjorde aborter på ett stort antal kvinnor. Han avslöjades 1934, då en patient drabbades av lunginflammation och fick föras till sjukhus. Han dömdes till tre och ett halvt års straffarbete för illegal fosterfördrivning, och 158 av hans patienter fick villkorlig dom. - Det var när jag tittade på rättegångshandlingarna i Olofssonaffären jag insåg att jag ville skriva den här boken. Det var en så speciell historia. Trots att hon vill slå hål på schablonbilden är Lena Lennerhed noga med att poängtera att det inte var oproblematiskt att göra abort vid den här tiden. - Flera historier i boken är hemska. Det var verkligen inga önskvärda situationer, särskilt inte för de som var fattiga. Oftast gick det bra, men de kunde ju inte veta vad som väntade dem när de lyckats få kontakt med en abortör. Och några gick det inte bra för, en hel del kvinnor dog ändå på 30-talet i samband med aborter. Varför finns det så lite litteratur och forskning kring det här ämnet? - Jag tror att det funnits en rädsla för att man skulle fastna i "eländesforskning", man har nog väjt eftersom uppfattningen varit att forskning skulle bekräfta att kvinnor varit offer, att allt varit för jäkligt. Men historien är inte sån, i min bok är kvinnorna aktörer och inte alls så eländiga. Restriktivt
Sveriges första abortlag kom 1938. Abort tilläts bara om kvinnan var allvarligt sjuk eller fostret allvarligt skadat. Med tiden liberaliserades lagen, men utvecklingen gick i vågor, exempelvis var 50-talet ett restriktivt årtionde. - Tanken var länge att ökad välfärd och hälsa skulle göra aborter onödiga - man utgick från att alla kvinnor vill föda om omständigheterna tillåter det. Var en kvinna gift, hade en trevlig man, okej ekonomi, bostad och god hälsa så ville hon föda barn - det var utgångspunkten. När dagens abortlag infördes 1975 hade kvinnor i praktiken nästan alltid fått ja på sina abortansökningar sedan några år tillbaka. Fyllde då den nya lagen något egentligt syfte? - Det är klart att den hade betydelse, inte minst för att samhället faktiskt gick ut och sade att kvinnor hade rätt till fri abort, de behövde inte ange några skäl, det var ett sätt att myndigförklara kvinnor, säger Lena Lennerhed.