Hon har jobbat 50 år som regissör och menar att vuxna måste intressera sig för kvalitativ teater för barn. För den frågan kan barnen inte själva driva.
- Barnteater kan vara så mycket mer än en skådespelare och en låda. Min vision är att skapa bra teater för vuxna och barn, bryta ålderssegregationen, för en sexåring kan uppleva något helt annat än en vuxen i samma föreställning, säger regissören Suzanne Osten.
Hon har varit och är en pionjär inom barn och ungdomsteater och tröttnade ganska tidigt på vuxnas förhållningssätt.
- Många vuxna uppehåller sig vid hur mycket barn fattar av en föreställning, i stället för att fråga om de upplever något, säger Suzanne Osten.
Texten underordnad
Hennes egen nyfikenhet ledde fram till det forskningsprojekt hon startade år 2006, där hon lät sex månader gamla bebisar titta på en en timme och 20 minuter lång teaterföreställning som handlade om att födas, egentligen skapa en känsla av själva utdrivningen i en kraftigt stiliserad bild eller metafor. Exempelvis hängde skådespelarna upp och ned i röda skynken samtidigt som de ropade olika saker. Texten var underordnad.
- Vår tanke var att alla barn längtar efter att födas så att de får träffa sina föräldrar.
Det hon upptäckte i sitt forskningsprojekt var att de små barnen visst kunde hålla koncentrationen och att de verkligen såg och upplevde föreställningen som även innehöll en del masker.
- Många säger att barn är rädda för masker, kanske när de blir tre år gamla, men dessa små barn var i stället nyfikna. Det var inte heller något problem att uttrycka känslor som ilska på scenen, bara vi var tydliga med att rikta ilskan mot rätt person. För allt vad vi säger, gjort, de förberedelser skådespelarna haft blir till en kroppslig text som även de som saknar språk kan förstå. Jag menar att kroppen är teaterns grej. Det är så vi förmedlar känslor.
Hennes tolkning av sina egna forskningsresultat är att teater är den ultimata konstformen för små barn eftersom teater kan innehålla så många andra konstnärliga uttryck som musik och dans. Uttryck som i sin tur förmedlar känslor.
Komplext barnperspektiv
- Många vuxna är också rädda för att barn inte ska hantera svåra existentiella frågor. Det finns en tendens att allt ska vara så mysigt och fint när man spelar för barn. Min erfarenhet är den motsatta. Barn vill bli utmanade, precis som vuxna. De blir inte rädda för elaka personer, snarare kan de gilla dem. Elakhet möter de i livet.
Däremot menar Suzanne Osten att det är ett stort arbete att ändra synen på barn och barns behov av konstnärliga uttryck.
- Barnperspektivet är komplext. Jag menar att publiken ska gå på teater för att känna, även det som är svårt. Pjäsen Medeas barn som handlade om hur man som barn överlever en skilsmässa blev en skandal och vuxna krävde att pjäsen skulle stoppas. Jag menar att när vi gestaltade barns lidande var det egentligen föräldrarnas egen skuld som ledde fram till kravet på att lägga ned föreställningen.
- Därför går jag emot utbildningsminister Björklund. Jag vill ha än fler konstnärer i vårt samhälle och uppmuntrar alltid unga att tillmötesgå sin egen passion för konstnärliga uttryck, säger Suzanne Osten.