Hon ger hopp om den konstnärliga återväxten

Victoria Andersson är Norrbottens svar på Greta Sandberg, utbrast Anita Isaksson då hon vid vernissagen invigde Anderssons första separatutställning på Konstens hus i Luleå.

Kultur och Nöje2005-05-04 06:30
<STRONG>Victoria Andersson<BR>Konstens Hus, Luleå</STRONG><BR><BR>Greta Sandberg visades på konsthallen under februari månad i fjol. Vad beträffar broderitekniken så är det ju alldeles riktigt. Liksom Sandberg arbetar Andersson med svart tråd och stygntecknar sina figurationer på tygunderlaget. Den ljusa grunden tillåts ta stor plats i bilderna och applikationselement komponeras in som dekorativa färg- och formackord i de ljusa svala bildrummen, men där Sandberg i sin tematik är centrallyrisk blir Andersson mer kommenterande. Uppteckningen är också en annan. Sandberg är nervig och skör, Andersson säker och driven, man ser den goda tecknaren i hennes bilder. Jag skulle gärna se mer av hennes tecknade.<BR>Victoria Andersson växte upp i Kiruna och många av hennes bilder handlar om hemorten. Om Luleå är en hockeyhåla så verkar Kiruna vara lika illa ute att döma av det kommenterande bildmaterialet. Här slutar allmän väg i en hockeymålvakt som effektivt täpper till all vidare framfart. Vi känner så väl igen mönstret. Grabbarnas intresse av hopp, spring och skutt går före alla andra värden. Inte underligt att tjejerna flyr fälten. <BR>Kiruna tycks också vara alla jakthundars urhem. Jag har aldrig sett så mycket gul snö som i just Kiruna. Hunden tar självfallet också en stor plats i Anderssons utställning. Bella, Sessan och Stella spanar in ripor i en triptyk. En fågelhund omgiven av knappt skönjbara vita ripor markerar jaktbytets närvaro. Två träffsäkra textila skulpturer ingår också i utställningen, en storblommig Jakthund och en minst lika blommig valpig Mindre Jakthund. På mansdominerade orter där grabbarnas intressen går före allting annat kan det vara bra för en tjej att kunna självförsvar. Andersson har broderat upp en manual med en del användbara grepp om någon blir för närgången. <BR>Greppen är dekorerade med blommiga applikationer som lättar upp allvaret i situationerna. <BR>Det finns en ambivalens till hemorten och dess normer som går igenom hela utställningen. Ett fenomen som vi väl alla känner igen. Trots det har hon återvänt norrut efter en utbildning på HDK i Göteborg. Hennes humoristiska kommentarer blottlägger dessutom en del av orsakerna till den här kluvenheten.<BR>Med Victoria Anderssons utställning kan man konstatera att det finns hopp om den konstnärliga återväxten här i länet. Form och innehåll bär varandra och jag kände mig stimulerad av vad jag hade sett när jag lämnade lokalen.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!