Hon blev både läst och tilltalad
Läsare och lycksökare skrev till Selma Lagerlöf. Hon blev vår första moderna författaridol, därtill något av en landsmoder. Om det vittnar alla de tusentals brev hon fick från allmänheten. Fortfarande, 150 år efter hennes födelse, är hennes position unik.
SOM EN DROTTNING. Våren 1889 klippte Selma Lagerlöf av sig håret och fann sin stil. Två år senare debuterade hon med Gösta Berlings saga. Här talar hon i radio 1925.
Foto: Scanpix
Exemplen är hämtade ur hennes text ur Samfundet de nios senaste Litterär kalender. Tillsammans med Jenny Bergenmar ska Maria Karlsson göra en ordentlig genomlysning av allmänhetens brev till Lagerlöf. Några av dem visas just nu på Kungliga biblioteket i Stockholm och ännu fler på Postmuseums utställning från den 5 april. Den omskrivna brevväxlingen med de trogna väninnorna Sophie Elkan och Valborg Odlander ger kittlande inblickar i det lagerlöfska kärlekslivet och det hårda författararbetet. De över 40.000 breven från läsarna återstår, i sig en unik källa till hur en författare blivit läst och tilltalad. Såväl manliga som kvinnliga brevskrivare vittnar respektfullt om "den högädla doktor Lagerlöfs" romaner som självklar bildningskälla. Men ännu mer om hur gripna de blivit, översköljda av tårar och rysningar, och om hur de identifierar sig med böckernas huvudpersoner. En dansk man skriver om sin dotters födelse, hans livs lyckligaste ögonblick, och om hur han genast tänkte på Kejsaren av Portugallien.
- Att läsa identifikatoriskt och emotionellt är något som är föraktat av litteraturvetenskapen och som främst förknippats med kvinnors läsning. Men det här materialet visar att även männen läste på det sättet. Selma Lagerlöf lockade fram det, de skämdes inte för det utan skrev och berättade. Där har hon något som är väldigt unikt. Det är svårt att värja sig, jag har vänner som inte kan läsa just Kejsaren av Portugallien. De får ont i halsen och börjar gråta. Matpengar och studiehjälp
Selma Lagerlöf jobbade hårt för att bli läst, och blev det. Men många brev är förstås önskemål om hjälp och tjänster, inbjudna av rykten om hennes generositet och Nobelpengar. Skribenterna ber om matpengar och studiehjälp. Selma Lagerlöf kallade dem "hjälpbehövande", inte tiggarbrev. Samtidigt som hon klagade högt över all den tid brevskrivandet stal brydde hon sig ändå påfallande ofta om att svara, och om att ge. Många levde i nöd. Kanske kände hon sig förpliktigad av sina egna romaner som väckte medlidande med utsatta. Efter Nobelpriset fick Selma Lagerlöf helt osannolikt sämre ekonomi, skriver hon i ett brev. Ombyggnaden av Mårbacka hade blivit dyr och hon envisades också att driva jordbruket med alldeles för mycket personal. På gården byggde hon sitt eget folkhem; personalen fick pension och sjukförsäkring. God patriark
Även om hon verkligen inte var någon snäll jultomte axlade Lagerlöf självmant rollen både som donator och god patriark. När hon blev ombedd att ta hand om en föräldralös pojke för att han hette Nils Holgersson gjorde hon det också. - Det finns ett starkt drag av filantropi i tiden som Lagerlöf helt klart omfattades av. Påståenden om att hon skulle vara snål blir man ju bara full i skratt åt. Det är helt vansinnigt vilka krav som ställs på henne, men det ter sig ibland också märkligt vad hon går med på. - Ta bara alla dem som ville att hon skulle bedöma deras litterära verk, ibland gick hon i borgen för att de skulle få ge ut saker. Gränserna för vad hon kände för folk var väldigt vida. Ibland kan man känna att hon både får och intar något av en drottningroll.
Fakta
Selma i stället för August i jul
Selma i stället för August i jul
Så jobbar vi med nyheter