Hög igenkänningsfaktor för tonåringar

Andreas mamma flyttar till huvudstaden för ett år och Andreas flyttar hem till pappan i Björsbyn i Luleå. Han går restauranglinjen på gymnasiet och har varit tillsammans med Hanna sedan ett år. Han saknar mamman, men känner sig trygg med Hanna tills han upptäcker att hon träffat en annan kille några gånger. Kompisarna har känt till det och deras och Hannas svek rycker bort mattan för Andreas, som drar sig undan. Det hjälper inte att Hanna bedyrar att det är Andreas hon älskar, att hon bara behövde testa något nytt för att vara säker. Andreas gör slut och både han och Hanna är ledsna. Johanna Lindbäck har sedan 2007 kommit ut med fyra ungdomsböcker och i den nya, Saker som aldrig händer, skriver hon mer lågmält dramatiskt. Separationens sorg och smärta står i förgrunden, förvirringen och obeslutsamheten. Kan man gå vidare med samma person som man gör slut med? Hur då? Vara bara vänner eller något mer? Och när slutar det att göra ont? Andreas självkänsla har fått sig en törn och den blir inte bättre när Erik, grannen och barndomskamraten, blir mer än bara kamratligt stöttande i saknaden efter Hanna. Vem är han egentligen och vem är Andreas? Hur många olika känslor ryms det i en och samma person? Lindbäcks tredje "spår", Erik, blir kanske lite av utfyllnad av texten då han får rollen mer som bollplank för Andreas känslor och kanske också för Lindbäck. Men igenkänningsfaktorn är hög, oavsett ålder. Kärlek och "svek" sätter alltid djupa spår. Är man i gymnasieåldern blir det inga problem att fullt ut leva sig in i Andreas beslutsvånda: gå vidare utan Hanna eller ta henne tillbaka.