Hjärtat öppnas utan förbehåll

Tänk så lätt det är att glömma att salongen är en bekväm och bekant rock man får krypa in i. Omsluten sitta och vänta på att något snart ska berättas. När JP Nyströms fem musiker sedan smyger in vid sidan av salongen och den svarta ridån går upp, visar det sig dessutom den här gången vara en berättelse om glädje. Fonden är ljust blå, böljande med texten "paradiset" utskrivet. I ena hörnet finns en stenig kulle, måhända en samisk seite och en kråkfågel därovan. Sommarglad, översköljd av sugande folkfioler som här spelar upp till en annan slags dans, öppnas hjärtat utan förbehåll för Mats Eks koreografi På Norrbotten. Den gjordes redan 1985 och dansades av Cullbergbaletten där Mats Ek just tagit över det konstnärliga ledarskapet. Nu är det Norrdans från Härnösand som tagit upp den och lyhört lyssnat till ursprunget. Fonden är till exempel en ny upplaga av den första, medan kostymerna kommer från Cullbergs uppsättning 1993. Den röda pricken över dansarnas hjärtan känns också helt central. Det här är en koreografi som andas passion och intensitet; det galna vitblåa sommarljuset och människorna pulserar, lever ut sin längtan och sin lust. Tar en promenad med hög haka och dansar i par - kvinnan och mannen, jämlika i sin mänsklighet. Knäna och armarna lyfta, och ändå är det malmens människor, stenflyttarna med balansen djupt ner i kroppen, vi ser. Och så den lilla, blå gestalten med sina mjuka näbbskor. Hon som blir kvar på slutet i en egen ljuskägla, som inte riktigt hör till de högväxta, som dansar en egen dans. Allt berättat av kroppar och sinnen uppväxta på andra platser i världen. Märkvärdigt. Norrdans kan dessutom bjuda publiken i de nordliga salongerna på levande musik av JP Nyströms. Det var deras folkmusik från Norrbotten som fångade Mats Ek den där gången för 25 år sedan. Nu spelar de den igen och det är häftig att höra den brusande och brummande tramporgeln följa, eller kanske föra, passionen på scenen. Märka de sköra gitarrtonerna, inte komma undan de eggande fiolerna och flöjterna. I ett samspel böljar dansens och musikens berättelse om stort och smått, liv och död i en koreografi utan rädsla för att också våga humorn - så tätt förknippad med Ek och inte minst med JP Nyströms egna framträdanden. Alldeles för tidigt går därför ridån ner och den månghövdade publiken knatar ut för en kopp kaffe. Akt två, den norske koreografen Jo Strömgrens Kvart, tar därefter tag i mörkret - och en annan slags intensitet . Det visar sig vara ett lyckat grepp av Norrdans. Så olika hör dessa två koreografer ändå liksom ihop i sin utmärkta förmåga att gestalta det innersta hämningslösa. I Kvart åker vi således rakt ner i kaninhålet där den ljusa flickan möter märkliga gestalter. Men hon gör det nyfiket, och räds varken mannen med tics, den svarta drottningen eller de underliga kamraterna i hängselbyxor. Musiken i koreografin är mer tungt industriartad, men lika intensiv som JP Nyströms fioler nyss. Pulsen stegras - och så är allt slut. Flickan åter ensam i en sovandes pose på scenen - publiken omsluten av nordlig passion. Den som kan visa sig så väl i ljus som i innersta mörker. Fotnot: Föreställningen spelas också i Kiruna och Piteå.