Historiskt äventyr i sameland

Året är 1600. Ett grymt drama tar sin början när den unge samen Mikkil Goalkie räddar lappflickan Lijne från ett par birkarlar och deras medhjälpare. De har brutalt mördat Lijnes föräldrar och syskon och ska precis ta sig an den 15-åriga flickan. Mikkils armborst startar hämnden och två av birkarlarna och två av deras medhjälpare dödas av hans skarpa pilar. Så börjar romanen och jakten och flykten ska bära vidare i en närmare 450 sidor lång äventyrsberättelse. Äventyren avlöser varandra i denna mustiga roman där Mikkils tankar om hämnd och upprättelse ska föra honom från Rautas i norr till Luleå, Stockholm, Norge och Färöarna, innan han fyra år senare lyckas återvända till hemtrakterna runt Rautas. Den historiska bakgrunden med birkarlarnas minskade makt åren kring 1600 och förhållandet mellan samer, kyrkan, birkarlarna och maktens män i Stockholm är alltså ramen för Vedergällningen. Den här vildsinta romanen är fylld av historisk kunskap om livet för människor uppe i norr under birkarlarnas tid och med många historiska tillbakablickar och diskussioner om hur det nordliga landet formades. Lars Wilhelm Svonni debuterade 2005 med Överskrida gränser, en miljöthriller om en grupp samer som spränger Suorvadammen. Svonnis egen bakgrund som samepolitiker i Sametinget och ett starkt engagemang för samernas rättigheter, har lett till att han lämnat politikens trånga kostym för romanens möjligheter att säga mycket mer på ett friare sätt. Själva grundhistorien känns gripande och spännande. Mikkil blir en fredlös, jagad av birkarlarna, infångad, torterad och flykting igen. Han skapar sina allianser, bland annat med Ingevald, en rikemansson som tvingats bo och arbeta hos en av birkarlarna i Luleå för att undgå ett hårt straff för ett skamligt brott hemma i Stockholm. Samspelet mellan de äventyrliga avsnitten och de mer kunskapsinriktade flyter väl inte helt smidigt fram över boksidorna. Ibland kan det upplevas lite väl teoretiskt. Det blir ett staplande av historiska fakta och ett myller av fogdar, hertigar, kungar och konflikter, där man som läsare lätt tappar fotfästet. Det är en grym saga som naglar fast det koloniala förtrycket av samerna. Systemet med lappfogdar och birkarlar skildras som det våldsamma maktinstrument det var i den svenska statens försök att kristna och beskatta nordanlandet. Mikkil och den unga sameflickan Lijne skiljs åt tidigt i romanen men genom alla de dramatiska händelser som de båda är med på var sitt håll, finns deras första möte bevarat och kanske ska de mötas igen. Här finns stämningar från Vägvisaren och hämndtemat från Sven Rosendals 1960-talsroman Den femtonde hövdingen. Svonnis nya roman är en rejäl tegelsten som absolut är värd att få många läsare. Förutom en spännande och medryckande berättelse finns det chans att lära sig en hel del om ur vilka förhållanden vår region har formats. När jag slår igen boken och lämnar Svonnis romanpersoner, kan jag inte låta bli att tänka på den alldeles riktiga samen Lars Nilsson som brändes på bål av kyrkans män år 1693 på Galgbacken i Arjeplog. Sedan dess anser vi nog oss ha blivit mer civiliserade. Men alla som betraktar sin omvärld vet att den civiliserade fernissan lätt slipas bort.