Som vi skrattat där i bönhuset är en av de finaste böckerna jag läst på mycket länge. Tänk att på 150 sidor mötas av riktiga människor och genom deras mötesprotokoll från åren 1996 till 2010 få möta deras liv och tankar. Vilken välsignelse!
I ett gammalt bönhus i Grubbnäsudden i Kalix kommun bestämde sig några kvinnor att träffas för att umgås och prata om stort och smått, fika tillsammans, göra någon studieresa ibland.
Författaren Ann-Katrin Tideström har redigerat och genom sin bok lyft fram kvinnornas tisdagsmöten, som kanske började som en traditionell syjunta, men sannerligen sedan har växt till att bli ett monument över den kraft som kan växa ur mänskliga möten.
Det är mest kvinnor det handlar om. Kvinnor som startat mötena, fått de att leva och utvecklas. Som bakat, lagat mat, hjälpt varandra genom goda och dåliga tider, sörjt men framför allt skrattat sig igenom årstiderna i den lilla byn.
Ann-Katrin Tideström känner sina kvinnor, skulle man kunna säga. Hon har närmat sig tanternas protokoll och livsöden med en mycket ödmjuk inställning och den känslan fastnar också direkt hos läsaren.
Det här är en fantastiskt fin bok på så många sätt. Naturligtvis främst genom inblicken i alla de människoöden som växer fram ur de protokoll som skrevs vid varje möte i bönhuset i Grubbnäsudden. Kvinnornas samtal om högt och lågt, alltid med en oerhörd omtanke om varandra och de som av olika anledningar inte kunde vara med. Boken blir också en tidsspegel av stora mått och förstås, en bok om åldrandets vedermödor. För de flesta är gamla, pensionerade men levande. Tills sjukdomar börjar ta kraften ur en del och hur svårt det kan vara att se vänner tyna bort, hur begravningarna blir allt fler.
Allt, både glädje och sorg syns i de nedtecknade protokollen.
Redaktören Ann-Katrin Tideström skriver själv i en inledning att det känns som att knyta ihop säcken från sitt eget liv i folkbildningens tjänst. Ann-Katrin har bland annat genom sina arbeten på Norrbottens Bildningsförbund och Utbildningsradion mött och lyft fram en oerhörd massa berättelser från människor i hela Norrbotten. Studiecirklarna Bygd i förvandling gick som en våg genom folkbildningssverige på 1970-talet. Många böcker gavs ut av Norrbottens Bildningsförbund, bland annat Norrbotten berättar 1 och Norrbotten berättar 2.
Där var det de vanliga människornas historier som värdesattes och tilläts ta plats. Förstås en mycket omodern tanke i det mer än genomkommersialiserade och ytliga medieklimat vi hari dag.
Bland annat därför är det något alldeles otroligt uppfriskande att möta Veri Brismo, Frida Esperi, Signhild Andersson, Torill Kristansen, Tyra Larsson och alla de andra och ta del av den glädje de sprider.
För visst förstår väl ni moderna människor därute vad ordet folkbildning kan stå för?
Medkänsla, samhörighet och en uppmaning till oss alla att känna stolthet över vårt ursprung.
Till sist är det på sin plats att också lyfta fram Black Island Books och till och med myndigheter och andra offentliga inrättningar. Bokförlaget för att de, återigen, via ett gott bokhantverk och fin layout, skapat en bok som, på samma sätt som kvinnornas berättelser, ger oss ett mervärde. Och myndigheterna, via Landstinget, Kommunförbundet, Kalix Byaråd och diverse EU-fonder, som genom sina insatser bidrog till att boken producerades.
En välgärning!