Historien i rörelse
Stilen är ett flöde av detaljer, ironier och halsbrytande humor, man har att antingen acceptera eller förkasta, en viss pladdervarning finns här. Många som får ordet i denna roman är också sanningssägande dårar, scenen kan vara bordeller eller sjabbiga pensionat. Karnevalsberättelsen rullar på, nästan alla öden är ytterst märkliga, och vad annat är att förvänta sig när detta 1800-tal avvecklas nästan hundra år för sent.
Figurerna har ofta namn efter historiens stoltaste vägmärken. Vasco da Gama spelar falskt med kort, Francisco Xavier är bordellföreståndare och den store kungen Manoel I är spritt språngande galen. Ingen går säker i det nationella kulturarvet, alla barn spolas ut med det smutsiga badvattnet, men roligt är det när myterna förvandlas till berättelsens makadam.
Berättelsens final blir därför storslagen. En blandning av semesterresa och revolution, utförd av sanatoriehostande mentalpatienter som chartrat en buss ut till kusten för att där finnas redo när Kung Sebastiãos ska återvända ur böljorna. Storhet ska åter råda, historien ska återupprättas, äran och fosterlandet och Gud vet vad. Och gubbarna i pyjamas väntar på stranden och ingenting, absolut ingenting händer. För historien vägrar återvända, den är så död som bara historien kan vara.
Den sydeuropeiska barocken är den mest vildsint överdrivna barockstilen, svulstigt förgylld och
paroxystiskt vriden i sin dekorationslust. Själva ordet barock sägs ibland härstamma ur det portugisiska ordet barocco vilket betyder "oregelbundet bildad pärla". Vare med denna etymologi nog sagt om boken Karavellernas återkomst vilken gavs ut 1988 och blev sista - och fjärde - delen i det storverk av Antunes som heter Portugals historia.
António Lobo Antunes
Karavellernas återkomst
Marianne Eyre
Forum
Karavellernas återkomst
Marianne Eyre
Forum
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!