Hetast - Vincent på allas läppar

Solodebuten på skiva har gått sanslöst bra för Vincent Pontare, 27 år. Ändå har densamma precis kommit ut i butik. Senaste singeln Miss Blue har varit a-listad på P3, topp tre på NRJ, blev MTV breaker och ligger stadigt topp tio på itunes försäljningslista. Till det kan två tidigare framgångsrika singlar läggas, som även lett till ett exklusivt reklamkontrakt med en mobiljätte och låtskriveri åt både Idol-Danny och Backstreet Boys. Det går bra nu, skulle man kunna säga. Men kändisskapet är inte något nytt för Vincent. Han växte nämligen upp i lilla Ramsele, strax utanför Sollefteå, ett samhälle med knappt tusen invånare och en pappa som heter Roger Pontare - som både vunnit melodifestivalen och haft en säreget framgångsrik musikkarriär. - Pappas karriär har säkert påverkat mig mer än vad jag tror. Men på pappret så vet jag inte hur mycket. Det är väl det att musiken alltid varit nära och alltid funnits där, men han har aldrig prackat på mig den heller. När jag ville börja spela gitarr så hjälpte han mig men det var aldrig ett tvång, säger Vincent Pontare. Kändisbarn
Pappa Roger Pontare slog igenom stort 1994 när han vann melodifestivalen i par med Marie Lindberg och låten Stjärnorna. Att växa upp som kändisbarn i en liten ort var inte alltid enkelt. - Det var ganska jobbigt ibland. Folk i mindre byar har ingen aning om hur det där funkar och bara för att pappa var på tv så trodde många att han var miljonär. Men vi hade ju inte mer pengar än någon annan och det är svårt som liten unge när folk säger “men du ber väl bara din farsa om nya skridskor så är det lugnt", fortsätter Vincent. Under uppväxten hittade Vincent sitt eget sätt att tackla uppmärksamheten från folk runt omkring. - Summan blev väl, ett tag i alla fall, att man drog sig för att berätta vad man hette i efternamn. Jag märkte ganska fort vid vilken tidpunkt folk insåg att jag var hans son, då vände folk ofta och blev övertrevliga. Vad lärde du dig av att växa upp så? - Det som blir viktigt är att man blir behandlad för den man är. Man lär sig också sortera och bli ganska duktig i sociala sammanhang. Man lär sig läsa av olika saker tror jag. Och att man förstår hur andra folk som är kända inte vill bli behandlade. Jag är stolt över pappa och vad han har gjort men jag vill såklart att folk ska se mig för den jag är. Likt många andra kända personer så har också Vincents och hans familj fått sin del av påstridiga människor som inkräktar på det privata. - Jag har varit med om att vi sitter på restaurang på familjemiddag och folk kommer fram och pillar pappa på tofsen eller skriker “Pontare!". Jag tycker inte man gör så mot andra. I mediasammanhang är pappa också mycket hårdare än mig, han har fått utstå mer baksidor och säger nej till mycket medan jag tycker det är kul med intervjuer och gärna är med så mycket det går för att få ut min musik. Stora favoriter
Hela familjen Pontare följde ofta med på pappa Rogers spelningar när Vincent var liten. Bland annat till den där Eurovisionfinalen 1994 som hölls i Dublin. Men trots att Vincent började spela gitarr som ung pojke så var det först när han skulle börja nionde klass och familjen flyttade från Ramsele till Örnsköldsvik som musiken fick en större plats. Tillsammans med några kompisar började han producera hiphop-beats med hjälp av samplers och trummaskiner. Artister som Snoop Dogg och Gang Starr blev stora favoriter. - Vi gjorde beats med rätt billig utrustning men det var en bra skola att lära sig. Jag tycker att man fortfarande hör i min musik att jag startade med hiphop. Man får en viss förkärlek för trummor och bas, engelskan är en annan sak jag blev bra på som hiphopare. Det är viktigt att det inte låter svennigt. Under gymnasietiden så finslipade Vincent sina färdigheter som hiphop-producent. Efter att skolan tagit slut så flyttade han till Stockholm “för att satsa på musiken". Här kom också genombrottet med rapgruppen Turbulent som hade en radiohit i Sverige 2005 med låten Simple man.
Efter den singeln följde en hel del spelningar med Turbulent, bland annat på välbesökta “NRJ in the park". Hög rotation på P3 och på Sommartoppen i samma kanal gjorde att reklamradiokanalerna snabbt tog upp låten. Men sen dog det. Bolaget och Vincent hade olika ideer om hur nästa singel skulle låta, så allt rann ut i sanden. Steget fullt ut
Nu kunde Vincent ta steget fullt ut och utveckla sig som låtskrivare. Han började också jobba på det popalbum som alltså nu, drygt två år efter Turbulents upplösning gör stor succé. Sedan dess så snurrar hjulen väldigt fort för den målmedvetne låtskrivaren. Första singeln Paradise från Lucky Thirteen kom 2006 och etablerade soloartisten Vincent på radio. Efter genombrottet har det gått som på räls och han är nu också grammisnominerad i hela tre kategorier för arbetet med debuten. På senare tid har det även börjat lossna i Norge för Miss Blue som ska bli förstasingel där från plattan. Under 2008 planerar också Vincent att åka över till New York för att knyta lite fler utlandskontakter. - Det är en lång väg till att få ett genombrott där men det kan också gå fort. Succén här hemma har lärt mig att det är mycket tillfälligheter som gör att det går bra, men mitt mål har alltid varit at slå internationellt.