Jag såg Winter’s Bone på bio i januari och uttryckte då åsikten att den var en av årets bästa filmer. I och för sig rätt farligt att göra något sådant så pass tidigt på året men: åsikten håller bra fortfarande. Det har kommit ytterligare några bra filmer, men inte någon som har konkurrerat ut detta ursinnigt obevekliga och råstarka ödemarksdrama.
För kargare än så här blir det knappast. Winter’s Bone utspelar sig i den norra landsbygden av delstaten Missouri, som kallas för Ozarkbergen. Fattigt, jävligt, ödsligt och långt mellan känslorna hos människorna. De flesta är, på något sätt, släkt med varandra men det betyder inte nödvändigtvis att de per automatik hyser särskilt varma känslor för varandra.
Här är det vanligt att man försörjer sig genom att koka metamfetamin för vidare försäljning. Ibland exploderar något av de primitiva labben. Inget särskilt med det. Ingen har något att säga till sheriffen i alla fall.
Litterärt kallas stilen för country noir och dess främste utövare heter Daniel Woodrell. Tre böcker av honom har översatts till svenska, inklusive den som den här filmen bygger på. Läs och lär känna Amerikas bakgård. Visuellt ser det ut som en korsning mellan Tredje världen och Norrland.
17-åriga Ree (lysande spelad av Jennifer Lawrence) har att ta hand om sina två yngre syskon, när moden försvunnit in i sinnessjukdom och fadern försvunnit fysisky - utan spår.
Men honom måste hon hitta rätt på. Eftersom han pantsatte deras eländiga byggnad innan han gav sig av. Så Ree ger sig av neråt floden och rakt in i pappans kriminella kretsar. Livsfarligt, hela tiden.
Winter’s Bone är fylld av ordknappa dialoger, situationer som tuggar sig fast ordentligt och av den sortens människor som vi senast såg i filmen Den sista färden (Deliverance) från 1970-talet och ett par decennier tidigare i Walker Evans dokumentära fotografier. Incest och inavel är inte helt okända begrepp här.
Filmen är flitigt prisbelönad och var nominerad, dock utan att vinna, för flera Oscars-kategorier. Speciellt orättvist var det att inte Jennifer Lawrence fick någon statyett.
Så för allt i världen: se den här filmen! Gör det, gör det, gör det!!!
Något fullt så här här välspelat, gripande, inihelvete sjudande och järnkättings-starkt var det evigheter sedan ni senast såg och lika många evigheter innan ni får se igen.
Så är det.
That’s (med andra ord sagt och uttryckt) It.