Det tog mig en dryg vecka efter Idol-finalen att sluta nynna "higher, higher, higher" i tid och otid. Den Halo-doftande vinnarlåten Highers hamrande refräng fastnar lika envist som Karlssons klister, och faktum är låten är helt okej.
Meningen är att den nybakade idolens debutalbum Erik Grönwall ska vara en summering av Idol-tiden. Och det är det ju. Det är en vinnarlåt och elva covers.
Vad man tycker om den här skivan är annars rätt avhängigt vad man har för åsikt om originallåtarna. Gillar man Hey jude tycker man väl att Eriks version är helt okej. Brukar man spela luftgitarr till Run to the hills på förfesterna nickar man väl i takt till Eriks tolkning.
Men framförallt lär, utöver småflickorna, de Bryan Adams-fans som vågat sig fram ur sina grottor gilla albumet. Herregud, killen ÄR ju Bryan Adams. När Idol-fabriken spottar ur sig lintotten från Knivstas andra album i vår lär den nog slå mynt av det faktumet.