Utan att man en enda gång tänker "det här måste vara Teenage Fanclub."
The Lightships är Teenage Fanclubs Gerard Loves soloprojekt. Och skulle jag höra en låt på radion, om jag lyssnade på radion, från den här skivan skulle jag tänka precis likadant. För är det något som går igen i denna skiva så är det just det här helt och hållet habila hantverket. Jag tycker att det är ett problem. Det borde inte vara det, men det är det, även om jag förstår att det är lite borgerligt.
Det är lite som att se ett fint hus och tänka: vilken fantastisk design, utan att för ett ögonblick tänka på att det måste vara en helt enorm snickare som byggt det. Teenage Fanclub är snickare. De som designat heter Big Star, Byrds och Beatles. På egen hand sneglar Love åt andra arkitekter: Left Banke, Kevin Shields och Beach Boys. Och det hela blir lite roligare. Faktum kvarstår dock: det är någon annan som kommit med idéerna, Gerard Love kommer med lösningarna och hantverksskickligheten. Och antagligen sitter väl problemet mer hos mig och min frustration över att klassamhället genomsyrar även min musiksmak. Men nu är det så. Lightships är ett så anonymt gruppnamn att jag knappt ens kan komma ihåg det mellan gångerna jag skriver ner det. Electric Cable är en helt och hållet anonym albumtitel.
Fast det är bra låtar, det finns inget att klaga på i det avseendet, tvärtom. Jag lyssnar om och om igen på Muddy Rivers, Photosynthesis och faktiskt alla de övriga åtta.
Och medan jag går omkring och funderar över konsten och postmodernismen, så smyger antagligen Gerard Love och övriga arbetare upp bakom min rygg och skär halsen av mig och alla andra kälkborgare när revolutionen kommer.
Precis som det ska vara.