Helkväll med Bacharachs bästa

Denne amerikanske kompositör och musiker, som nyligt fyllde 79 år, har ju varit igång länge och har många hits och oförglömliga melodier på sitt samvete. Under åren 1962?70 hade han många hits vars texter skrevs av Hal David, och många av dem sjöngs av Dionne Warwick. Bacharach är en man som för länge sedan har skrivit in sig i musikhistorien. Tim Hagans inledde kvällen med att berätta att han är ett ogenerat fan av Bacharachs musik, men även har idoler som Rolling Stones, Miles Davis och Herb Alpert. Han sa vidare att han tycker att det är bra med musikaliska samarbeten av de slag som vi fick prov på under kvällen. Först ut av solisterna var Daniel Lindström, som var den första Idol-vinnaren 2003. Han äntrar scenen iklädd brun randig kavaj, jeans och en beigeaktig keps och ser så där otroligt nöjd och avslappnad ut. Att han var en värdig vinnare av Idol tyckte jag redan då, och det tycker jag ännu mer efter att ha hört honom gå igång med den kända Raindrops keep falling on my head. En låt som han gjorde full rättvisa med sin röst och utstrålning. Mäktigt med den fantastiska musikaliska uppbackning som dessa två orkestrar med skickliga musiker åstadkom under kvällen. Vad Norrbotten Big Band går för visste jag redan, men jag imponerades storligen av Norrlandsoperans symfoniorkester också. Jeanette Lindström var nästa solist att äntra scenen. Hon är sedan länge ett stort namn inom jazzen, har ett eget band och skriver även egna låtar. Hon framförde den fina Walk on by med den äran. Hon har en mjuk och behaglig stämma som passar den här typen av låtar väldigt bra. Hennes version av min Bacharachfavorit Anyone who had a heart gjorde gott i hela kroppen. Det gäller även en annan favoritlåt, Alfie. Under kvällen fick vi även höra, för mig, lite mer okända Bacharachkompositioner såsom Where did it go och Who are these people who are telling us lies, där den politiska sidan av Bacharach får utrymme. En sida som jag inte har tagit del av förut. Starka låtar var det hursomhelst. En av många bra sidor hos Tim Hagans är att han alltid framhåller och berömmer de solister i orkestern som framträder. Riktigt storsint av honom var det när han även presenterade och berömde de två körtjejerna Anna Axelsson och Jenny Nordkvist, som gjorde ett kanonjobb. De fick även framträda på egen hand i A house is not a home där även Mr Hagans gjorde stor musik med sin trumpet. Den avslutande duetten mellan Jeanette och Daniel i den redan nämnda Who are these people who are telling us lies var en värdig avslutning på denna gemytliga och trivsamma kväll. Hagans berömde även publiken med orden; You?re amazing, utan er blir det inga konserter. Naturligtvis blev det extranummer i form av ytterligare en duett i What the world needs now is love. Vad kunde passa bättre denna denna soliga och vackra sommarkväll än att ha tonerna till den stora hiten i huvudet när jag styrde min kosa hemåt´.

Helkväll med Bacharachs bästa

Det låg en klart positiv känsla av förväntan i publiken denna vackra lördag kväll. En publik som, åldersmässigt, befann sig på den mogna halvan. Kanske inte så konstigt när det bjuds musik av Burt Bacharach.