Brittisk hip hop är som bäst när artisten i fråga uppmärksammar det inhemska kulturarvet snarare än försöker efterapa det senaste, amerikanska. Inte för att det är lika vanligt som det var en gång i tiden.
Det brittiska kulturarvet består i det här fallet av kolonialt importerad arbetskraft med tillhörande musik från Västindien (framförallt Jamaica), extremt hookiga refränger och beats med rötterna i ragga, jungle och acid house.
Roots Manuva gör allt rätt. De här är hans fjärde skiva och troligen hans mest lättilgängliga. Texterna på Slime & Reason är ömsom inbjudande, ömsom mörka och tvivlande. Musiken står hela tiden på tå och vill att du ska dansa eller lyssna noga i hörlurar.
Brittisk hip hop, Roots Manuva i synnerhet, borde uppmärksammas utanför de anglofila kretsarna i Stockholm och Göteborg.
MIA, Dizzee Rascal och The Streets i all ära, det här är bättre. Roots Manuva är kungen.