Helgens skiva

När James släppte debuten Stutter 1986 avfärdades de som ett andrahands-Smiths. De kom från Manchester, hade en udda sångare/textförfattare i Tim Booth. Dessutom hade han en röst som inte lät som andras just då. Mem i övrigt lät de mest av allt som inga andra.
Spretig, vemodig musik. Och rolig. Som ett ofarligt (men inte uddlöst) Captain Beefheart. Om man dessutom var lika nere med anarkopunkens marschvirvlar och stackatogitarrer som med drömska plock och nordengelskt mytologiserande så underlättade det.
Fast varför inte prata i presens istället? Skivan är lika bra idag och som för 18 år sedan. Bättre till och med. En klassiker, faktiskt.