Och mellan Svanstein och Rantajärvi står skulpturen Tarzan med slädhund på en stubbe. Alla är de del av Landart, konstnärerna Nike Forsander Lorentsen och Lars Lundqvist projekt NiLas/Hela världen är vårt galleri.
Och de är bara några av de ting som går att finna i det norrbottniska landskapet. Bara i år har de placerat ut
15 olika vitmålade saker på olika platser med en liten avstickare till Finland också.
Trött på gallerier
Själva idén är Nike Forsander Lorentsens. Redan 2008 började hon ställa ut vitmålade föremål på olika platser i Europa.
- Jag stod och målade och insåg plötsligt hur tråkigt det var. Vid en resa till Berlin träffade jag en ung bildkonstnär som tillverkade vita, sköra ting i abstrakta former som hon ställt ut uppe på alpfjället i Schweiz. Då föddes min idé om att placera ut vitmålade saker runt om i världen.
På en loppmarknad köpte hon tre mc-hjälmar som hon målade vita och placerade i en park i Berlin.
Nu finns det vitmålade saker utplacerade på andra ställen i Tyskland, Holland, Spanien, Grekland, Danmark, Finland och så
i Norrbotten.
- Jag var så trött på hela gallerisvängen och konstnärer som Damien Hirst som på något sätt symboliserar alla pengar som finns i konstvärlden. Jag vill göra konst tillgänglig för alla. Jag har varit politisk aktiv hela mitt liv på vänsterkanten och inom kvinnorörelsen i Danmark, men projekt NiLas handlar främst om behovet att uttrycka sig själv. Dessutom har jag och Lasse så vansinnigt roligt.
Göra konst tillgänglig
Det var förra sommaren när Nike Forsander Lorentsen lånade KKV:s ateljé på Kronan i Luleå som de två konstnärerna fann varandra. Lars Lundqvist har sysslat med landart i tio års tid och hans drivkraft är precis som Nikes att göra konst tillgänglig för alla.
- Landart är inte av sämre kvalitet bara för att vi inte gör jättelika bronser som jätterika samlare kan köpa, våra småskulpturer hade kunnat ställas ut på vilket galleri som helst, även om vår tanke är att hela världen är vårt galleri.
Den vita färger är genomgående. Den använder de främst för att det är en stark symbol i västerlandet för fred och ro, men också för att göra föremålen synliga. För det de vill förmedla är glädje, något positivt och roligt.
- Vi har kul. Vi vill gärna sprida den glädjen vidare, både för människor och djur, för djuren har tillgång till vårt galleri, säger Lars Lundqvist.
Dockor och leksaker
Material till de föremål de ställer ut hittar de främst på återvinningar, på gator eller i naturen. Ett återkommande tema är dockor
och leksaker.
- Jag lekte aldrig med dockor när jag var liten. Det var lastbilar och bilar. Det är väl min tur nu, skrattar Nike Forsander Lorentsen.
- Eftersom leksaker och dockor är laddade med mycket igenkänning och symbolik, behöver man bara vrida på begreppen lite grann för att hitta en ny dimension och de blir till något nytt. Jag tänker på barbiedockorna som nog egentligen ska ha fina klänningar och gå på bal, de blir
i projekt NiLas till flottartjejer. Det kan förhoppningsvis föda tankar om exempelvis mans- och kvinnoroller eller att en helt ny berättelse tar form, säger Lars Lundqvist.
För det är nämligen helt tillåtet att flytta på de föremål man hittar, även ta hem dem om man vill, men då vill gärna konstnärerna att man donerar en summa pengar till Amnesty International eller någon annan humanitär organisation som arbetar för att göra gott i världen.
Lite smått paradoxalt tycker de båda konstnärerna också att det är att de både i fjol och i år blivit inbjudna att delta i en utställning.
I höst ska de delta i Norrbottenssalongen, en jurybedömd utställning som kommer att visas både på Norrbottens museum och i Konsthallen på Kulturens hus i Luleå, 20 oktober till 2 december.
- För oss är det ett bevis på att det vi gjort är bra, menar de.
Offentliga rum
Projektet som sådant har dock fått dem att fundera mycket på vem som egentligen "äger" de offentliga rummen och miljön. De betonar att de inte förstör något, de bidrar.
- Det är inte bara maskerade människor med sprejflaskor som vill ta plats, lämna spår och bidra med något nytt. Det finns en positiv och vänlig trend inom streetart och landart där man vill bidra. Jag menar reklamen tar ingen hänsyn till vad den gör med det offentliga rummet.
- Därför tycker jag det är underbart att man stickar mössor till brandposter i New York, att människor hjälps åt att skapa något nytt och kreativt, säger Lars Lundqvist.
Och slutligen, hur väljer ni ut platserna?
- Förutsättningen är att köra på de minsta vägarna
i länet, flera finns knappt utmärkta på kartan. Vi kör långsamt och stannar när vi ser en bra plats. Sedan kommer jobbet med att ta reda på var vi egentligen är, säger de.