Dokumentären Armbryterskan från Ensamheten, som i förra veckan premiärvisades på Umeå internationella Filmfestival, kretsar kring Heidi Andersson ? världens bästa armbryterska med drömmen att kunna försörja sig på sin sport. Heidi Andersson föddes i byn Ensamheten i Västerbotten som den första flickan "på tre generationer skogshuggare", som det står i filmens PR-material. Filmen visar en släkt av armbrytare. Efter de tunga skogspassen går man hem och bryter arm. Gång på gång på gång. Tunga smällar i hårda bord. Korthuggna men uppriktigt menade bortförklaringar. Revanschmöten. Varvat med resor till VM i Kanada där Heidi bryter ner ryskor, engelskor och finskor på löpande band.<BR>I tre och ett halvt år har filmarna Lisa Munthe och Helen Ahlsson följt armbryterskan från Ensamheten. Nödvändig tid för att skapa rätt förtroende, säger Heidi själv.<BR> ? Jag kan lova dig att de inte hade fått filma brödbak i min farmors kök efter bara två år. Det är knappt någon som ens fått henne på bild tidigare. <BR> ? Men det är stort att se dokumentären om sig själv. Jag tycker det är tillräckligt jobbigt att höra mig själv på telefonsvararen. När jag såg den för första gången satt jag på helspänn, men när det var slut tänkte jag ?var det inte mer?? Det är väl ett bra betyg på en dokumentärfilm?<BR>Just nu kretsar Heidi Anderssons liv kring armbrytningen. Hon varvar tävling och stenhård träning med skolbesök och PR-resor till mässor och företag. I filmen kommenterar hon lite trött att uppvisningarna är sega, med "gubbar i alla åldrar som kommer fram och klämmer på mina armar".<BR> ? Ju mer jag reser, desto mer tycker jag om Ensamheten och Storuman. På det viset är det bra att resa. Jag vill hitta en vacker plats och bygga ett ekohus. Kanske i närheten av Ensamheten. Jag får kalla det Närheten.
