Strax innan Machinae Supremacy börjar spela så hör jag någon i publiken säga att det är för det här som alla har kommit och under konsertens gång finns faktiskt ständigt en känsla av att de orden verkligen stämmer. <BR>Bandet har Internet att tacka för sin karriär, de är med i något av en framgångssaga ? som visserligen ännu inte innehåller särskilt många kapitel ? och det verkar bara gå framåt för dessa Luleåkillar. Deras musik lär ha laddats ned från nätet av en halv miljon lyssnare och det är inte så lite för ett band som precis hunnit släppa sin debutskiva.<BR>Machinae Supremacy inleder sin konsert hårt och tufft och fortsätter sedan efter samma manér och de i moshpiten framför scenen verkar hela tiden ha lika roligt som personerna bakom instrumenten. Visst är det hårdrock på hög nivå, det tar man inte miste om, konserten är energispäckad som bara den och bjuder på en hel del distinkta takter såväl som rappa gitarrsolon och pumpande dubbelpedaler, men till slut går det hela för långt. <BR>För bandet och det tjugotal personer som aldrig slutar hoppa och skrika framme vid scenen är konserten en enda stor orgie, men för oss andra blir det alldeles för mycket. Det finns en poäng med att sluta i tid, även fastän det går bra och man har roligt, men när Machinae Supremacy drämmer av låt efter låt och extranummer efter extranummer blir jag faktiskt mer än redigt less. En redig och späckad konsert men det hade räckt och blivit över ifall de hade slutat 20 minuter tidigare.
