Hårt bröd är boken

Erik Beckman (1935-1995) kallade sig själv ibland för "jordbeckman", i sina verk. Han klev ur sitt namn, ur själva namnkonventionen, med den inledande versalen. Katarina Frostenson anspelar på detta i sin nya diktsamling Tal och Regn, där hon omtalar sig själv som "jag, myrfrostenson". Jord och myr (eller är det den strävsamma myran som avses?) - det ena förhåller sig till det andra. Beckman är överlag högst närvarande i boken, skänker resonans åt det skrivna. I dikten Trädet, där ett antal döda författare lever vidare i ett träds olika delar, är han rentav en ekorre, en grå svans som "rasslar upp för stammen". Medan de "gröna löven är wivallius som fladdrar" och barken är "lik en thorildorm". Tal och Regn tar på sätt och vis vid där Frostensons förra diktsamling Karkas slutade (däremellan har operalibrettot Ordet utkommit), i ett relativt öppet och tillgängligt tonfall, till och med humoristiskt. Element som inte varit lika närvarande i hennes tidigare produktion. Det finns ett ordlekande hos henne som är väldigt mycket på allvar, samtidigt som det inte väjer för det nästan uppsluppna: barnspråket, ramsan, det rent fysiska språkjobbet. Frostenson är en av de sentida svenska poeter som gått längst i rotandet i det enskilda ordets klanger och valörer. Det börjar ofta där, i ett smakande på bokstavsljuden, något som sedan byggs ut till en betraktelse. Här i en meditation över ordet "foder" och dess kluvna betydelse: "Älskar ordet mål för munnen / innanmätet rosa grått / rött i min sko / blommande i kappan vänd / inåt mot huden fråga mig inte / men foder / är mig underbart". Det finns en avig rytm hos Frostenson, som både bygger upp och river ner - ena stunden stommen för dikten, andra stunden det som leder den bort från det alltför tillrättalagda och gör att den osäkras, öppnas mot andra ting och röster. Det är en konst att beskåda, också när dikten tycks lämna det betecknande och opererar på andra våglängder: "Den första gången: ansikte som drunknar / du i ditt modervatten / dujagdu // vänd upp ditt bete / vänd ut hornets ben". Lägg märke till de välfunna allitterationerna, som är ett av Frostensons signum. Ett annat är hur staden genomströmmar hennes poesi. Det finns en mottaglig blick för stadslandskapet hos henne. Så också här. Små snapshots ger en större bild av skiftande urbana geografier, om det så gäller Stockholm, Groznyj eller Berlin. I en dikt om den sistnämnda, Mörkertråd, skriver hon: "stjärnor över tiergarten högt på portens smide en hjort hans krona och så är det det där snöret fågeln har i sin näbb formar till tecken för ett framvällande mörker verkligt" Tal och Regn är ymnigt rik på vackra passager av det slaget, men detta allena hade tett sig mer obestämt om det inte fått stötas och blötas med ett grövre, mer ruggat och kärvt material. I spelet däremellan uppstår musiken. Eller med Frostensons egen formulering: "hårt bröd är boken: tag och ät".

Hårt bröd är boken

Katarina Frostenson säger själv om sin nya bok: "Hårt bröd är boken. Tag och ät".Den nya diktsamlingen heter Tal och Regn.