Yttersta orsak. Om man gör en sökning på nätet för just dessa två ord får man en miljon svar från en miljon stollar. Och alla har de det mest tvärsäkra svaret på vad allting egentligen går ut på. Deras samlade visdom är ungefär som Yodas i Stjärnornas krig. Ett bakvänt språk och ett koncentrerat flum: alltid ytterst en orsak där finns!Troligen var Yoda inte skolad i kvantfysikens grunder. Hans lärjungar på nätet inte heller, de pratar samfällt om att bakom alla yttringar i tillvaron finns det en sista, yttersta orsak och den orsaken är givetvis Gud. Med detta både gamla och listiga resonemanget blir Gud startmotorn i Newtons mekaniska universum. Men frågan är felställd. Och egentligen ganska tråkig eftersom den bara trollar bort frågeställningen med ett ord. Enligt kvantfysiken, som för det mesta är djupt förbryllande och märklig, finns det ibland verkan utan uppenbar orsak. Den klassiska fysiken ansåg att om man bara känner till var varje partikel befinner sig vid en viss tidpunkt, så kan man räkna ut var den kommer att befinna sig vid nästa och var den varit tidigare. Detta upphäver kvantfysiken, Gud visar sig spela tärning (märkligt nog tänkte sig Epikuros något liknande, för mer än 2.000 år sedan). Komplicerat? Absolut, läs vidare, förslagsvis om Heisenbergs osäkerhetsrelation. Längst in i materien gömmer sig en gåta. Finns det en anledning att kalla den någonting annat än just - gåta? Den singularitet som fanns i universums begynnelse förblir ett mysterium.Den yttersta orsaken ska fylla sin funktion genom mysteriet. Vilket är en stor lättnad. Vi kan knappast tänka oss ett svar i denna fråga som innebär både klarhet och en möjlighet till eventuella följdfrågor.
