Det är torsdag förmiddag. Ensemblen som ska medverka i musikalen La Cage aux Folles till hösten på Norrbottensteatern har workshop i normkreativ gestaltning under ledning av Liv Elf Karlén.
Och för andra dagen i rad putsas skådespelarteknik för dragqueen och dragkings.
- Det är roligt men också läskigt, speciellt att gestalta en kvinna. Det är svårare. Jag är mer bekväm att spela man. Jag upplever att jag har ögonen på mig hela tiden när jag är kvinna, säger Filip Tallham.
Kollegan Gustav Ekman Mellbin har motsats erfarenhet.
- Det var asjobbigt att spela man. Igår skulle jag gestalta en gängkille. Jag kände mig hotad hela tiden eftersom jag inte fick visa någon svaghet. Den hårda ytan fick inte ha någon spricka, menar han.
Dagens uppgift är att fördjupa en karaktär de lek med dagen innan. Dragkings uppmanas att äta lunch funktionellt.
- Lassa in maten utan att titta på den, instruerar Liv Elf Karlén.
Ensemblens dragqueens uppmanas å sin sida att äta långsamt, tala mycket om maten och titta på den.
- Det vanliga i början av gestaltningsarbetet med drags är att man hamnar i klyschor. I dag ska vi fördjupa och utmana karaktärerna. Få en stentuff att gråta, en blyg att prova flörta.
Det är ingen överdrift att säga att Liv Elf Karlén vigt sitt liv för att skapa en mer dynamisk gestaltning på landets teaterscener för att utmana samhällets rådande maktstrukturer. Hon reser land och rike runt för att hålla workshops där normkritiken är analysen och normkreativiteten det praktiska handlingsutrymmet.
- Vi måste komma vidare från analysen. Därför betonar jag det praktiska så mycket. Med fler gestaltningsval skapar vi en mer angelägen och spännande teaterscen, menar hon.
1999 startade hon den feministiska Teater Lacrimosa.
- Då var jag främst intresserad av att utmana genus och könsmaktordningen. I dag har jag en vidare normkritisk syn på mitt arbete. Rådande maktstrukturer påverkar allt; hur vi ser på sexualitet, etnicitet, kön, klass och funktionalitet som skapar tydliga ramar och idéer om vad som är normalt. Dessa idéer reproducerar maktordningen i samhället som också leder till förtryck. Därför är det viktigt att scenkonsten utmanar normer och föreställningar.
2008 publicerades boken Större än såhär- tankar för en genusnyfiken gestaltning med Liv Elf Karlén som huvudmanusförfattare.
- Det har hänt otroligt mycket sedan dess. Genusmedvetenheten är ganska väl förankrad på teatrarna i Sverige. Det märks bland annat i castingen som blivit mer "genderblind". Jag tror de flesta skådespelare idag funderar över vem de är och vilka privilegier som följer med deras identitet. Däremot finns det alltid risk i ett förändringsarbete att normer utmanas ett tag tills nya fasta normer tar vid och man anser sig klar. Därför kan förändringsarbetet aldrig avstanna, säger Liv Elf Karlén.