Här spelar den samiska teatern en viktig roll

Det börjar lite listigt. Djurens dansande rörelser och fjällets och skogens ljud antyder urminnes tid. Kanske en tid då samer inte gjorde skillnad på samer, eller då inget förtryckande majoritetssamhälle fanns. När ljuden övergår i ett syntetiskt blippande har vi tagit ett gigantiskt kliv in i nutiden. Och de rollfigurer vi ska få följa under kvällen intar sina positioner. Det är utsålt på Jokkmokks folkets hus när Giron Sámi Teáhter ska framföra sin nya föreställning, What's up Sápmi?. Den som bygger på 27 samtal med unga samer. Samtal om identitet och alla de svåra valen. Detta att slitas mellan två världar, som på ytan inte alltid ter sig så åtskilda, men som på andra plan kan ha en järnridå emellan sig. Sms-kallelse
De 27 intervjuerna har vaskats ner till åtta roller, som spelas av fyra unga skådespelare. För närhetens skull sitter publiken uppe på scenen. Skådespelarna själva sitter på en grön kulle. Dit har de kallats av ett anonymt sms. Innehållet i meddelandet är: "Bland er finns en som inte är en riktig same." Va?! Vaddå? Var och en av dem tycker förstås själva att de är riktiga samer. Så ingår de åtta ett avtal. Var och en måste presentera sig, och berätta om sin syn på saken. Efter tio minuter tänker jag ungefär att, jaha, det här är ju rätt bra, men än en gång en grundkurs i vad som rör sig inom det samiska. Detta har vi hört i många år, många gånger. Men så händer något. Sakta dras vi in i diskussionerna. What’s up Sápmi? tar sig för varje minut, och gräver sig sakta men säkert in någonstans i magtrakten, eller hjärtat. I samtalen kommer tvivlen. Kritiken. Utsattheten. Upplevelserna av mobbning eller utanförskap, både från människor utanför gruppen och från människor inom gruppen. Det torde inte finnas en enda person i publiken som inte känner igen sig någonstans. Här finns mycket att hämta kring förväntningar från omgivningen, intolerans eller misstänksamhet, som definitivt inte bara gäller för det samiska samhället. Men, trots det allmängiltiga signalerar det mesta i What's up Sápmi? att vi rör oss i den samiska världen. Där finns halvsamen, helsamen, dubbelsamen, nysamen, trottoarsamen, fritidssamen. Där finns nordsamen, lulesamen, sydsamen. Där finns, förstås, renägaren, och den som inga renar har. Från skam till stolthet
Där finns också homosexualiteten som leder till svåra kval för den ende sonen som självklart ska bilda familj och ta över renskötseln efter pappan. Där finns hela spannet från skam till stolthet. Och där finns en hel del befriande självironi och humor, inte minst kring det som rör jämställdhet och släktkärlek. Så beklagar sig en av tjejerna. "Om man vill vara ute med renarna, då kommer killarna: Man ska kunna lyfta sin egen skoter! Äggstockarna tar skada!" Annat kan säkert uppfattas rätt provocerande: "Vi samer har en slags hederskultur." Eller när kniven läggs fram på golvet. "Vi kanske ska börja dela upp oss, och märka oss med kniv i öronen!" Det är piggt och alert, känslomättat och närvarande. Och dessutom välkoreograferat. När det hela är över vill applåderna inte ta slut. För den här gången har den samiska teatern onekligen spelat en roll.

Här spelar den samiska teatern en viktig roll

Det är utsålt på Jokkmokks folkets hus när Giron Sámi Teáhter ska framföra sin nya föreställning, What’s up Sápmi?. Den som bygger på 27 samtal med unga samer.