Det finns många definitioner på en limerick. En handlar om att det är ett sätt att klä en vits i ordning och reda, en annan om att man inordnar en rolig tanke eller rent nonsens i ett givet system. Och så finns det den som berättar om att det finns olika sorters limerickar: En som man kan berätta i damsällskap, en som man kan berätta i närvaro av präster och så finns det limerickar.
Den sistnämnda är Hasse Alfredsons, han som givit oss de mest lästa och citerade i samlingen Svea Hunds limerickar som i sin tur byggde på hans dagsaktuella limerickar i revyn Svea Hund 1976.
En efterföljare till Alfredson är frilansjournalisten Hans Olov Ohlson, som också lystrar till smeknamnet Hantis. 2011 gav han sig själv uppdraget att dagligen lägga ut en eller två limerickar på Facebook, alla med dagens namnsdagsbarn inkluderad i versen. Även om han redan i februari tyckte att det började ta emot, fullföljde han sitt uppdrag och vid slutet av året kunde han räkna ihop inte mindre än 621 stycken.
Prisad
Men kanske är ändå inte en bok om limerickar direkt någon kioskvältare, resonerade förläggare Peo Rask på förlaget Black Island Books, när saken kom på tal. När så Hans Olov Ohlson gick åstad och vann första pris i klassen ”Globala ortnamn” i Lunds Humorfestivals limericktävling i slutet av augusti, kom saken i ett annat läge.
– Återigen lever min förläggare upp till sitt namn och kan presentera en färdig bok på bara två månader, säger Hans Olov Ohlson, som nu ger ut sin tredje bok i ordningen på förlaget.
Brittisk humor
149 limerickar ryms det i boken med titeln Limerickar – att läsa per vers. Intresset för versformen väcktes redan i mitten av sjuttiotalet under ett år i London, dit Hans Olov Ohlson reste för att träna med fotbollslaget West Ham och på köpet fick upp ögonen för den brittiska humorn.
– Limericken anses vara just brittisk, även om dess namn och ursprung är ständiga anledningar till diskussioner bland versformens vänner. De gamla definitionerna av en riktig limerick är inte längre särskilt giltiga, men versformen är odiskutabel, säger Hans Olov Ohlson.
Fem rader som följer en mall där de två första meningarna och den avslutande ska vara längre än den tredje och fjärde. Dessutom ska första raden avslutas med ett ortnamn, som i undantagsfall kan bytas ut mot ett personnamn.
Rytmen viktig
Den strikta formen kräver ett pusslande med ord och förändringar av tempus och ordföljder, något som roar Ohlson.
– För mig är rytmen viktig och jag är inte en anhängare av den fräckare skolan, även om det gärna får vara lite fräckt i en limerick. Vitsen med en limerick är själva poängen, som i sig helst ska vara en vits. Engelsmännen talar om slutet på en limerick som ”the Wipp”, alltså en snärt.
Förläggare Rask, som nyligen gav ut poeten David Vikgrens Skogen Malmen Vattenkraften, funderar över hur Statens kulturråds referensgrupp kommer att resonera kring Ohlsons bok när de ska besluta om litteraturstöd.
– Det här visar att vi har en bredd i vår utgivning, våra senaste böcker befinner sig om möjligt 180 grader från varandra. Limerickar är inte direkt en genre som står särskilt högt i kurs i litterära sammanhang, säger Peo Rask.
Limerickboom
Ändå har det skrivits limerickar ända sedan mitten av 1800-talet och genren orsakade i början av 1900-talet den så kallade "Limerickboomen" i England.
– Tidningarna arrangerade helt enkelt limericktävlingar mot en startavgift på 6 pence, vilket resulterade i mycket pengar eftersom så många deltog, berättar Hans Olov Ohlson, som gärna förmedlar tipset vidare till krisande papperstidningar.
Det var inför möjligheten att få träffa Hans Alfredson i egen hög person under tävlingarna på Humorfestivalen som Hans Olov Ohlson skickade in sitt bidrag. Tyvärr kom limerickmästaren aldrig till Lund den där dagen. Han hade brutit en arm och ställde in.
Som pris fick Hans Olov Ohlson ta emot Svea Hunds limerickar med dedikation av författaren, något som han återgäldade genom att skicka ner sin egen limerickbok till Hans Alfredson.
– En dag ringde telefonen och en känd röst presenterade sig som Alfredson. Han ville bara tacka för ”den väldigt fina limerickboken”, som han sa.
Vinnarlimericken:
En pinknödig kock ifrån Fyn
spär ut varje sås på menyn
För det, bör ni veta,
han ”Lärkan” fått heta
– en sån som slår drillar i skyn