Han hade kommit att intressera sig för dessa nätverk när han under några år bodde i Belgien, i den lilla staden Mechelen, där nästan 20 procent röstade på Vlaams Belang - ett högerradikalt parti med uppenbara fascistiska rötter. I valpropaganda och på olika forum på nätet målades Mechelen upp som en viktig del av det fruktade "Eurabia", alltså det islamiserade Europa. Berättelserna hade ingen grund i den verklighet Øyvind Strømmen befann sig i. Själv tyckte han sig nämligen bo i en trevlig stad där lugnet emellanåt bara stördes av bråken efter KV Mechelens fotbollsmatcher på stadion några stenkast bort.
Ju mer han läste, desto mer chockad och skrämd blev han. I spåren efter Vlaams Belang hittade han direkt kopplingar till judehat, förintelseförnekare, öppet fascistiska rörelser och profilerade nynazister.
Utøya i juli
Stommen i det arbete Øyvind Strømmen hade framför sig när han nåddes av nyheterna om terrordåden i Oslo utgjordes av flera av de texter Anders Behring Breivik bara någon timme tidigare publicerat på nätet i kompendiet 2083 - A European declaration of independence. På ett skrämmande sätt hade hoten från den yttersta högerkanten som Strömmen ville varna för redan realiserats.
- I mina efterforskningar hade jag närmat mig det mörka nätet, där bloggare och skribenter var helt uppfyllda av islam och muslimer som problem och hade täta kontakter med varandra, men också med högerradikala och högerextrema partier i Europa. Tre saker bekymrade mig. Det första var denna ideologis våldspotential, uttryckt i oroande konspirationsteorier och hat riktat mot invandrare, men också mot myndigheter och politiker. Det andra var att denna våldspotential och terrorhot fick passera helt obemärkt, varken politiker eller media verkade särskilt intresserade. Det tredje som bekymrade mig var hur detta tankesätt, eller i alla fall delar av det, närmade sig den politiska mittfåran, säger Øyvind Strømmen, som agerade expertvittne i rättegången mot Anders Behring Breivik och som nu gästar Luleå för att berätta om sin bok Det mörka nätet (Molin och Sorgenfrei).
Expertvittne
Som frilansjournalist hade Øyvind Strømmen hittills haft svårt att sälja in artiklar som handlade om näthat, högerextremism och terrorhot. Påläst som han var reagerade han direkt med en artikel på sin egen blogg den 22 juli.
- En halvtimme efteråt ringde den första journalisten och plötsligt kastades jag direkt in i rampljuset som en av dem som visste något om de här sakerna, säger Øyvind Strømmen.
Det mörka nätet gick ganska fort att skriva, men researchen hade han ägnat många år. I dagarna har han kommit ut med ytterligare en bok, Den sorte tråden, som beskriver högerradikalismens historia i Europa från 1920-talet och framåt.
Med sina böcker vill Øyvind Strømmen sprida kunskaper om högerextremismens sympatisörer, orsaker och effekter, något som hittills varit en bristvara.
- Många har en idé om att det handlar om underliga typer som sitter och öser ur sig sitt hat vid datorn. Sådana finns naturligtvis, men vi får inte längre banalisera de här frågorna och blunda för de högerextrema tankeströmningar som faktiskt uttrycks systematiskt på nätet. Det är allas vårt ansvar att ta strid mot de grupper som utgör ett hot mot ett öppet demokratiskt samhälle, säger Øyvind Strømmen.
IT-ålderns brunskjortor
I sin bok målar han upp en annan bild än den gängse av nutidens högerextrema nätaktivister. I vad Strømmen kallar för "den tredje vågen norsk högerextremism" beskriver han hur "IT-ålderns brunskjortor" lyckats där deras föregångare haft svårigheter att starta organisationer med utgångspunkt i samma slags idévärld. Förr var man tvungen att gå på möten. Nu kan man gå hem från jobbet, äta middag, se lite på tv, lägga ungarna och därefter logga in på nätet och dyrka hatet mot invandrarna och samhällstopparna tillsammans med likasinnade världen över.
Trots vissa likheter går det enligt Øyvind Strømmen en skiljelinje, eller åtminstone en gråzon, mellan högerextremism och högerradikalism. Medan högerradikalerna håller sig till de demokratiska spelreglerna och verkar inom ramen för de parlamentariska institutionerna ser de högerextrema grupperna våld och odemokratiska medel som legitima för att påverka politiken.
Gemensam fiende
Gemensamt för båda grupperna är bland annat kontrajihadismen, en starkt anti-islamisk ideologisk rörelse som vuxit fram på nätet och som präglas av konspirationsteorier kring en påstådd islamisering av Europa, av anti-marxism, antifeminism och av motstånd mot mångkulturalism. I Det mörka nätet ges en rad exempel på hur framför allt norska medier ger utrymme för högerextrema problemställningar och retorik, men där finns också svenska exempel. Ett är Jimmy Åkessons första artikel i riksmedia där han karaktäriserade islam som "vårt största utländska hot sedan andra världskriget".
Utmana myter
- Vi måste utmana konspirationsteorierna och myterna som sprids om invandrare och islam, avslöja lögnerna. Men också ta tag i de reella problemen, säger Øyvind Strømmen som bemödat sig om att skriva enkelt och mycket konkret.
- Det här är frågor som borde förena oss i kampen mot det antimänskliga. Vi har inte råd att splittra oss i olika grupperingar här, i ett höger- eller vänstertänkande. Det är vi som måste se varningssignalerna, vi som måste dra lärdomar från historiens hat, "vi" som i det demokratiska samhället, säger Øyvind Strømmen som kommer till Luleå för att undervisa lärare på dagen och möta en intresserad publik på kvällen.
- Vi lever farligt om vi normaliserar och banaliserar konspirationsteorier och högerextrem ideologi. Då banar vi väg för extrema politiska krafter, något som flera parlamentariska partier faktiskt gör i dag.