Han tog Kurdistan till Sverige

I första kapitlet till sin självbiografiska skildring Minnen i exil berättar Mahmut Baksi om hur han som barn fångade en vildsvinskulting med bara händerna under den årliga jakten på vildsvinshjordarna runt hans hemby. Med några snabba skisser ser man den feodala strukturen, en morfar som äger hela byn, tre tjänare bak den vita hästen, som dotterson växte Mahmut upp i en privilegierad ställning.
Bara 27 år gammal kommer han till Sverige som politisk flykting. Han var nog den som gjorde kurder och Kurdistan till ganska välkända begrepp här. Som skrivande människa var det svårare att främliggöra honom, den skrivande blir alltid individ, inte invandrare, inte någon av "de andra". Den svenska debuten kom 1974 med boken Den kurdiska frågan i Turkiet på Ordfront. Tiden var den rätta, solidariteten med förtryckta folk och nationer självklar och ännu inte förgiftad av terrorismens spöke.
Minnen i exil berättar om ett kämpande liv som etablerar en författare i två offentligheter, en kurdisk och en svensk. 1978 ger Baksi ut Ihasans barn, en barnbok på kurdiska, den första barnboken någonsin på detta språk. Det exempel visar hur viktig en generös flyktingpolitik (och hemspråksundervisning) är för att kunna etablera frihet i nationer där den saknas. Det betyder inte att Baksis engagemang för PKKs terroristiska kamp är okomplicerad, allt annat. Men nationell kamp föder ofta det extrema. Och Baksi fick sannerligen betala, stora delar av släkten tog under en tid avstånd från honom.
Baksis liv och gärning utgör ett konstruktivt exempel på tolerans och mångkultur. Som kurdisk författare har han betytt mycket för återupprättandet av kurdiskt språk och självförtroende. Därmed har han också påverkat Turkiets modernisering och demokratisering. Han har också verkat i svensk debatt och politik, han har gett den politiska flyktingen det ansikte som alltid måste finnas i en levande dialog.
Turkiska Kurdistan kom till Sverige i Baksis gestalt. Hans relativt korta liv innehåller världsdramatik och politiskt sprängstoff av det slag som får de djupa konflikterna runt världen att explodera.
Mahmut Baksi dog år 2000, endast 54 år gammal. Boken om hans liv har sammanställts av hans livskamrat under många år, Elin Clason. Arbetet pågick in i det sista, även från sjuksängen och har därför inte den avrundade form som självbiografier ofta har. Den är ojämn och impressionistisk men kanske också mer sannfärdig och rättfram än den alltför välredigerade biografin.
Vid begravningen i Diyarbakir deltog uppemot 70.000 sörjande.