Han synar det apatiska Sverige
Succén med Lasermannen fick honom att överskatta sin egen förmåga. Rejält försenad kommer nu uppföljaren.I De apatiska tar Gellert Tamas åter itu med den svenska samhällskroppen.
VIKTIG DISKUSSION. Gellert Tamas hoppas nu på en ny debatt kring asylpolitiken.
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
Migrationsverket. Rykten. Myter. I De apatiskatar Gellert Tamas med oss på ytterligare en resa in i den svenska samhällskroppen. Denna gång står de så kallade apatiska flyktingbarnen och regeringens asylpolitik under åren 2003-2007 i fokus. I den drygt 600 sidor tjocka boken vill Tamas bevisa att den då rådande politiska linjen, att de apatiska barnen egentligen fejkade sin sjukdom ivrigt uppmuntrade och ibland direkt påverkade av sina föräldrar, byggde på lösa rykten och, just myter. - Vissa av dåvarande migrationsministern Barbro Holmbergs uttalanden är rena vandringssägner. Hon står vid ett tillfälle i riksdagen och påstår att en apatisk flicka blixtsnabbt tillfrisknade i samband med en avvisning. Ett snabbt kontrollsamtal till den berörda myndigheten visade att det aldrig hade skett. Just Barbro Holmberg och den statliga utredaren Marie Hessle figurerar flitigt i boken. Men enskilda ministrars och tjänstemäns handlande är egentligen inte det mest väsentliga, menar Tamas. - Jag tar utgångspunkt i de apatiska barnen och i individer, men den handlar lika mycket om det apatiska samhället i stort. Hur samhället kan föda fram en sådan asylpolitik och ett sådant synsätt. Vad kommer boken väcka för reaktioner tror du? - Jag vill ha en debatt. Det finns fortfarande apatiska barn i landet, runt 20 stycken. Och när det gäller Migrationsverkets handlande skulle man i vissa fall kunna hitta konkreta brott. Till exempel gäller det när myndigheterna i det närmaste hittade på saker för att få föräldrar att framstå som manipulerande lycksökare. Hur har de personer som du går hårt åt i boken, bland annat Barbro Holmberg, reagerat? - Det finns en talande tystnad här som jag tycker är anmärkningsvärd. Barbro Holmberg har helt lagt locket på, hon vill inte uttala sig nu, och hon ville inte uttala sig under 2006, då jag i Uppdrag granskning försökte gå till botten med det här.
De apatiska flyktingbarnen 2003 Mariana Kaurova blir ett av de första apatiska barnen som avvisas från Sverige. I Kalla fakta beskriver Gellert Tamas hennes öde. Ännu används inte begreppet "apatisk" i mediala sammanhang. 2004 Barnspykologen Marie Hessle utses till nationell samordnare i en statlig utredning om de apatiska flyktingbarnen. Hessle blir känd för sina uttalanden om att barnen spelar apatiska. I november 2004 firar Migrationsverket avvisningen av ett apatiskt flyktingbarn med champagne. 2005 Fem riksdagspartier föreslår en amnesti för de asylsökande. Moderaterna och Socialdemokraterna röstar ned förslaget i riksdagen. I november polisanmäler Migrationsverket ett tiotal föräldrar för vanvård av sina apatiska barn. 2006 Efter ett flertal rapporter medger utredaren Marie Hessle att det inte finns några belägg för att barnen har fejkat eller manipulerats av sina föräldrar.
Så jobbar vi med nyheter